Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det obehindradt kunde med förbundet deltaga i den helt nya
politiska utveckling, som Tysklands folk nu syntes gå till mötes!
För att skyla denna absurditet, upptog förbundsdagen nu hela
den schleswigholsteinska teori, hvarpå den år 1823 ej alls kunnat
inlåta sig, emedan Slesvig ej hörde under förbundets kompetens;
nu tvekade den ej påstå att mellan hertigdömena en »statsrättslig
förbindelse» funnes till; om den kränktes, så vore det ett
»angrepp» på förbundslandet Holstein. Mot detta angrepp förklarade
sig Preussen beslutet att skydda Holstein, och fick af
förbundsdagen fullmakt att handla på dess vägnar.
Det slesvigska treårskrigets förlopp är bekant; lemnadt åt
sig sjelft förde Danmark en ärofull kamp mot det af Tyskland
understödda upproret; den 2 Juli 1850 slöts fred mellan Preussen,
å förbundets vägnar, och Danmark; insurgentarmén besegrades kort
efter vid Idsted, men kampen förlängdes ännu flera månader;
slutligen uppträdde i början af 1851 österrikare och preussare i
Holstein, för att der återställa konung Fredriks makt och nedslå den
nyss förut af förbundet understödda revolutionen. Enligt
förbunds-rätten var Fredrik VH förpligtad att, innan han åter inträdde i
sin af upproret afbrutua regeringsmakt i Holstein — det styrdes
nu, efter revolutionsregeringens tvungna upplösning, tills vidare af
en österrikisk, en preussisk och en dansk kommissarie — göra
meddelande till förbundet om sina »till den återstälda lagliga
ordningens befästande vidtagna åtgärder» (slutaktens art. 27). Man
märke väl, att ingenting annat än ett meddelande, »eine
beruhi-gende Anzeige», fordrades af förbundslagstiftningen, och detta
meddelande angick endast förbundslandet Holstein, till hvars
pacificering förbundet lemnat sin medverkan. Imellertid begagnade
sig de tyska makterna dels af sina exekutionstruppers närvaro i
Holstein — hvilka regeringen i Kjöbenhavn naturligtvis önskade
aflägsna, så snart ändamålet för exekutionen var uppnådt — dels
af danska regeringens åstundan att, till skydd för monarkiens
integritet, upprätta en folkrättsligt garanterad arfsföljd, för att
åstadkomma en vidlyftig diplomatisk skriftvexling, hvarunder de sökte
förmå danska kabinettet att ikläda sig förbindande forpligtelser
beträffande ordnandet äfven af Slesvigs och hela statens inre
politiska förhållanden: schleswigholsteinismen spökade nämligen ännu
något hos förbundets fullmäktige, kabinetten i Berlin och Wien,
och de ville hålla sig väg öppen till framtida inblandning i rent
danska angelägenheter. Men trots alla »europeiska
nödvändigheters» pression lät ej det danska kabinettet, ehuru dess tyskvänliga
och reaktionära anstrykning efter ministerförändringen i Januari
1852 är otvetydig, locka sig i denna snara, och det
preussiskösterrikiska diplomatiska fälttåget slöt med en höflig reträtt.
»Konungens af Danmark suveränetetsrättigheter äro oss heliga», heter
det i den österrikiska depeschen af 26 Dec. 1851, »men efter vår
innerligaste öfvertygelse lida de ej på minsta vis något intrång,
om äfven hans majestät är i den ställning att vara skyldig
meddela sina förbundne upplysningar». Dertill hade danska kabinettet
ej ett ögonblick varit obenäget, det hade endast noga fixerat hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
