Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kandet innebar således, att konungen skulle regera med fyra,
sins-imellan sidoordnade, parlaments bifall; enligt det senare skulle
det ligga i holsteinarnes makt att genom sitt nej hämma hvarje
lagstiftningsåtgärd på hela det område, som innefattade monarkiens
gemensamma ärenden. Det var med ett ord en legaliserad anarki
som begärdes, omöjliggörandet af all regering som åsyftades, de
holsteinske riddarnes och prelaternes liberum veto, som skalle
upphöjas till den suveräna statsmakten i danska monarkien. Tyska
förbundsdagen fann sig det oaktadt oförhindrad att understödja
det senare af de två anförda, holsteinska alternativen, det s. k.
provisoriet, hvars godkännande förbundet genom beslut af 7 Febr.
1861, under hot om exekution, ville aftvinga danska regeringen.
Redan dess förinnan hade också den innersta tanken blifvit afslöjad:
våren 1860 föreföll i preussiska deputerade kammaren en mot
Danmark ytterst bitter diskussion om Slesvig, hvilken föranledde
en diplomatisk skriftvexling mellan konseljpresidenten Hall och
preussiske utrikesministern frih. von Schleinitz, af den förre förd
med verkligt mästerskap, under det den senare helt obesväradt
indrog Slesvig i diskussionen och förvandlade de år 1851
meddelade »upplysningarna» till traktatsenliga forpligtelser, som gåfve
förbundet rätt att framställa vissa anspråk vidkommande detta
Slesvig, som tio år förut af Preussen erkändes för ett icke-tyskt,
och mider tyska förbundets kompetens icke hörande land. I Preussen
hade nu, efter regentskapets början 1858 och i följd af Österrikes
genom nederlagen i Lombardiet sjunkna anseende i Tyskland, »den
nya æran» börjat; Preussen skulle nu åter, såsom »Tysklands
svärd», träda i spetsen för den tyska enhetsrörelsen; det borde
derför först och främst afskudda sig den förebråelse, som det
under ett årtionde fått uppbära af det germanistiska partiet, att
det nämligen »förrådt» den tyska saken i hertigdömena. Derför
kastade man nu sina egna förklaringar från år 1851 och det förut
nämda förbundsbeslutet af år 1852 å sido och återvände mer och
mer öppet till schleswigholsteinismen. Stärkt af detta understöd,
förkunnade holsteinska stænderforsamlingen år 1861, att varaktig
fred ej stode att vinna, med mindre — Holsteins och Slesvigs
statsrättsliga förbindelse återstäldes. Härmed var den rörelse
inledd, som slutade med anfallet mot Danmark år 1863 och Slesvigs
eröfring. Dess förinnan hade imellertid hr von Bismarck tagit det
preussiska statsrodret i sin hand. Låt oss tillse, på hvad
ståndpunkt frågan befann sig i det ögonblicket. Vi nödgas för detta
ändamål gå litet tillbaka i tiden äfvensom kasta en blick på
helstatens anledningar och beskaffenhet.
Skilda folks förening ej blott formelt under en krona, utan
ock reelt till ett rike var väl äfven i äldre tider ej fri från alla
olägenheter, men kunde likväl någorlunda gå för sig så länge
nationalitetsmedvetandet, i modem mening, ej vaknat. Helt annat
blef förhållandet, helt andra de svårigheter, i hvil ka en sådan stat
invecklades, när känslan af stridiga intressen och olika lifsvilkor
gjorde sig gällande hos de inom en stat förenade nationaliteterna,
och när ett konstitutionelt regeringssätt skulle träda i enväldets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
