Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rivalitet med Österrike ett par månader förut eggats af kejsar
Frans Josefs förslag till en forbundsreform, kunde nu mindre än
någonsin låta sig af den andra stormakten öfverträffas i »patriotiskt*
nit och dermed förderfva sina utsigter och anspråk såsom de
nationela sträfvandenas ledare, ej heller kunde det tåla att den
tyska folkrörelsen vann öfvertaget och lärde känna sin afskyvärda
demokratiska styrka. Slutligen var också ett krig mot den danska
»arffienden» ett förträffligt medel att slå den preussiska oppositionen.
Så förklaras det plötsliga omslaget i hr von Bismarcks politik
Vi kunna här ej underlåta att något belysa den förevändning, han
tillgrep, att nämligen Novemberförfattningen innebar en mot
»öfver-enskommelserna» från 1851—1852 stridande »inkorporation» af Slesvig.
I det föregående är nämdt, att den från urminnes tider danska
provinsen Slesvigs hertigliga del 1721 återförenades med och
inkorporerades i danska kronan. Fredrik IV hyllades i Slesvig såsom
suverän landsherre enligt lex regia, enväldes-grundlagen af 1665.
Från denna stund intog Slesvig i danska monarkien alldeles samma
»statsrättsliga ställning», som hvilken som helst af de andra
provinserna, Fyn, Jylland o. s. v. alltid innehaft, och som äfven Holstein
en kort tid innehade, eller från tyska rikets upplösning 1806 till
tyska förbundets upprättande 1815. Denna ställning förändras ej
i ringaste mån derigenom, att Slesvig bragtes i en närmare
administrativ förbindelse med Holstein, än t. ex. med Jylland, ty detta
berodde endast af den absoluta konungamaktens förfoganden, hvilka
nar som helst kunde ändras. När på 1830-talet rådgifvande
pro-vinsialständer infördes, rubbades ej heller detta förhållande: Slesvig
fick sin ständerförsamling, liksom östiften, Jylland och Holstein
hvar sin. Endast Holstein och Lauenburg intogo, såsom tyska
förbundsländer, en särskild statsrättslig ställning inom monarkien,
hvilket ock tillförene varit händelsen med Norge, så länge det var
med Danmark förenadt. Så länge absolutismen räckte i Danmark,
äfven under det af rådgifvande provinsialständer modifierade
enväldets korta period, eller till Fredrik VII:s regering, var således
Slesvig en dansk provins eller i Danmarks krona inkorporerad!.
Hurudan blef då ställningen, när Danmark öfvergick till en
konstitutionel statsform? När den 5 Juni 1849 Danmarks Riges Grundlov
gafs, så afsågs den skola omfatta äfven Slesvig, såsom sjelfva namnet
antyder, ty »Danmarks Rige» har ifrån urminnes tid betydt Danmark
inti 1 Ejdern. Men 1849 var en del af Slesvig indraget i det
schleswig-holsteinska upproret, och derfor gör intimationen till grundlagen
uttryckligt »Forbehold af, at Ordningen af Alt, hvad der vedkommer
Hertugdömmet Slesvigs Stilling, beror indtil Freden er afsluttet»
Denna utsträckning af 5 Juni-grundlagen kom ej att ega rum, men
äfven om så hade skett, så skulle Slesvig derigenom endast ha
förvandlats från provins af en oinskränkt till provins af en
konstitutionel monarki, och dess s. k. »statsrättsliga» (= folkrättsliga)
ställning inom monarkien alls icke förändrats. Och att Fredrik
VII egde rätt att äfven för Slesvig, lika väl som för konungariket,
afträda sin envåldsmakt och ordna en konstitutionel författning så,
som honom godt syntes, lär ingen vilja bestrida; att han egde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
