Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hvilken jag gerna erkänner att han konseqvent såsom alltid följt
sina politiska äsigter anda till deras slutpunkt, har här föredragit för
oss läran om den oansvariga ansvarigheten (munterhet), han har
uppfordrat oss att öfvergå till dagordningen, men just motsatsen häraf är
hvad vi böra göra. Att skjuta åt sidan ansvarighetens grundsats är
något som tillintetgjort de största statkomplikationer. Imot hr
We-demeyer anmärker jag, att just under krigets virrvarr ett noggrannt
iakttagande af lagen ensamt är värdigt en stor nation. Ett skönare
vitnesbörd kan icke en nation gifva sig sjelf, än om hon under
användande af sin högsta kraft imot yttre fiender, på samma gång
bevarar sitt lugn och medvetandet om hvad som anstår henne och att
hon icke låter sina medborgares heligaste rättigheter trampas under
fötterna af någon militär, han må vara än så förtjent och högt
uppsatt (lifligt bifall). A t de män som med svärdet värnat den tyska
jordens okränkbarhet, skylla vi stor tacksamhet och hafva äfven på
sina tider utan dröjsmål visat densamma; men de hafva icke anspråk
på sådan lön, som folket måste köpa med offret af sina heligaste
rättigheter (lifligt bravo!)
Den 5 December.
På dagordningen för denna session stod första rådplägningen
om de tre fördragen med Baden, Hessen, Wiirtemberg och
Baiern. Under debatten härom yttrade deputeraden
Schtilze-De-litsch bland annat: »Enligt hr presidenten Delbriicks ord kunna vi
endast säga ja eller nej till förslaget. Detta vore riktigt, om det blott
handlade om Sydstaternas anslutning. Men då dessa fördrag betinga
en ny grundlag, så vore det öfverhufvud ovärdigt oss sjelfva och en
parlamentarisk församling att låta tvinga in sig i en sådan ställning,
der man medgifver att det finnes mycket dåligt i förslaget, men tillika
säger att vi icke kunna ändra det. Tvingar oss då hela den politiska
situationen in i en sådan ställning? Alldeles icke; för det att en
förhastad och ofulländad produkt framkommit, behöfva vi icke
omått-ligt brådskande säga ja dertill. Ty furstarne hafva hittills blott
sins-imellan öfverlagt om tillvaratagandet af sina dynastiska intressen; nu
tillhör det folket att taga vara på sitt intresse. Men det är
uågon-ting i alla civiliserade folks historia oerhördt, att förelägga ett bildad t
folk en färdig grundlag med den uppfordran att endast säga ja eller
nej dertill. Under den friska strömningen, under entusiasmen öfver
krigets framgångar måste vi, säger presidenten, taga hvad vi fö; då
måste vi vara nöjda med allt, då töras vi för Guds skull icke låta
någonting häraf kallna, den inre bygnaden skola vi sedan företaga.
Det är väl dock det största fattigdomsbevis som man kan gifva sig
sjelf, om vi låta oss blifva hänvisade att förtrösta på ett senare
tidskifte, då den nationela entusiasmens låga hunnit släckas. Detta
visar oss hela machverket; det år den homeopatiska behandlingen af
partikularismen, och detta få vi icke erbjuda småstaterna. — Efter något
vidare ordande om de speciela punkterna slutade Schulze så: »mina
herrar, hittills hafva vi ännu inga garantier för vår personliga frihet;
man har hela tiden afspisat oss dermed, att vi först måste hafva en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
