Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gande tanken förklarade både Ambrosius och Augustinus, att Kristi
jordiska skepnad var genomstrålad af hans gudomliga natur, i
skönhet och höghet var en bild af hans inre, och Chrysostomos
och Hieronymös använda på Kristus den sköna beskrifningen i
45 psalmen, en åsigt, som snart blef allmän, under det dock ännu
Asterius (401) och Orosius (416) opponera sig mot dylika bilder.
Under denna förutsättning kunde män afbilda honom, och vi hafva
sett, att den äldsta konsten i sina symboliska bilder tänkte sig
honom ung och smärt, visserligen utan att dermed tänka på att
vilja framställa hans porträtt, men dock säkert ledd af den då
ännu lefvande traditionen om hans utseende, mot hvars
hufvud-sakliga väsen den väl ej ville direkt strida: den i sitt 33:dje år
korsfäste måste ju också naturligen hafva burit ungdomens vanliga
gestalt och utseende.
Men när behofvet af att tänka sig hans verkliga utseende
uppstod — huru då tillfredsställa detta behof? Naturligtvis på
samma sätt som vanligt: genom att gå till den antika konstens
förebilder. Redan i de symboliska bilderna och i de äldre
historiska framställningarna har man velat spåra inflytandet af
Helios-(Apollo)-idealet *), och nu, då porträttfrågan uppstod, berättar oss
Theophanus ad ann. 455 om en målare, som hade vågat
framställa Kristus med Jupiters drag, men hvars hand hade blifvit
förlamad, och som först efter allvarlig botgöring hade blifvit
botad af erkebiskopen Gennadius.
För att undgå dylika obehagligheter, måste man alltså försöka
att finna en urbild. När Constantia bad Eusebius om en bild af
Kristus, tyckes hon hafva förutsatt, men ej säkert vetat, att det
verkligen fanns en gammal äkta bild af honom. Eusebius berättar
också verkligen om dylika porträtt, särskildt om en bildstod, som
den med blodgång behäftade qvinnan hade låtit uppresa till hans
ära i Cæsarea Philippi, men som blifvit omstörtad af Julianus
Apostata — en sägen, som blir mycket otrolig redan derigenom,
att ju i så fall ingen strid om hans utseende kunde hafva
uppkommit. Också hade vid denna tid flera sagor blifvit allmänt
spridda, hvilka^ berättade dels om Veronicas svettduk, i hvilken
Kristi ansigte under vandringen till Golgatha skulle afpräglat sig,
men hvars symboliska natur redan visar sig af helgonets namn,
Veronica (vera ikon), dels om en bild, som egdes af konung
Abgarus i Edessa, och snart hvimlar det af sagor om bilder, som
ej äro gjorda af menniskohand, eller om de af evangelisten Lucas
») Carriere: Die Kuntt im Zutammenhang der Culturentwckelung. III. 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
