Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Rydqvist börjar, som sagdt är, sin kritiska afhandling
med verbet, och lemnar forst som allmän inledning en öfversigtaf
de åsigter, som inom vårt land, alltifrån Tjällmans tid * *) intill
våra dagar, gjort sig gällande vid uppställningen af de
mönster-former, under hvilka de svenska verben blifvit ordnade, hvarefter
han öfvergår till en redogörelse för Rasks och Grimms mera
vetenskapliga uppfattning af verbalböjningen. Efter jemförelse och
sorgfälligt afvägande af skälen for och mot, bestämmer sig hr R.
for en tillämpning af den Rask-Grimmska hufvudfördelningen i
stark och svag böjning2), likväl med den förenkling i systemets
detaljer, som kräfdes, dels af det behandlade språkets egen art —
i ty att svenskan icke öfver allt egde motsvarigheter till de former,
som legat till grund for Grimms ej så litet partikularistiska
indelning — dels af det »populära ändamålet», hvilket hr R. ansåg sig
böra förbinda med den »vetenskapliga enheten» (I, sid. 6). Det
är mycket ovetenskapligt, menar en tysk språkforskare2), att tala
om en första, andra, o. s. v., deklination, alldeles som om en
rangordning gåfves i dylika ting. Detta yttrande kunde ega
tillämpning äfven på konjugationerna. Då imellertid någon faktiskt måste
vara den första, andra, tredje o. s. v., kan det dock hafva sina
skäl, och visserligen mera i fråga om verbal- än nominal-böjning,
att ej på måfå ur högen gripa en tillfällig innehafvare af första
rummet, af det dernäst o. s. v. För att bestämma denna
rangfråga låter hr R. de svenRka verben undergå en pröfning, qvalitativ och
qvantitativ på samma gång. Anspråk på företrädesrätt kunna då
till en början uppställas af de båda hufvudarterna stark och svag
böjning i hänseende till ålder. Grimm förnekar härutinnan lika
litet som i andra fall sin förkärlek för det ålderdomliga: obetingadt
förklarar han den starka böjningen för den äldre, ursprungligare.
Rask, som ingenstädes direkt uttalat sin åsigt i denna fråga, synes
väl, att döma efter ett af hr R. (I, 6) anfördt ställe ur Rasks
prisskrift om Det Isländske Sprogs Oprindelse, der starka
verbalformer forklaringsvis återföras till svaga, luta åt motsatt sida;
men då han på ett föregående ställe i samma skrift förklarar det
språk, som har den »konstigaste» grammatiken för det mest
oblandade, det ursprungligaste, äldsta och källan närmaste», råkar han
in i en motsägelse, som neutraliserar kraften af hans föregående
’) Grammatica Sueeana, 1096.
7) Att de af den allra nyaste tyska skolan tadlade benämniogarae, stork och svag
böjoing, tillhöra Grimm, är bekant. Rask kallade den förra: deo konstigare (slutna),
den senare: den enklare (öppna)
*) Schleicher, Dte Deutsche Sprache, pag 238.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
