- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 5. (Årgång 4. Januari-juni 1871). /
266

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trängtan efter frihet och frid, samt folkdiktarens visshet att de
skola nå sin längtans mål; hvarjemte det alltid framställes såsom
något okristligt af en menniska att söka nedslå detta deras hopp.

Bland de visor, som handla om necken, finnes en, uti hvilken
han säger sitt ursprung:

»Min fader och moder ä’ böljorna blå,

Mina vänner och fränder ä’ stickor och strå.»

Den egendomliga lockelse och den egendomliga skräck, hvilka,
förunderligt sammansmältande uti en enda, helgjuten stämning,
väckas af att länge lyssna till forsens brus eller böljornas svall
mot stranden, hafva tagit form och röst i detta naturväsen. Såsom
elfvorna och dvergen dragés han af jordiska begär och vinner,
skön, såsom han oftast är, än säkrare än klippornas vanskaplige
son den jordiska jungfru, för hvilken han ställer sitt försåt. Så
fort hon hängifvit sig åt honom, så är hon förlorad, och då
heter det:

»De sökte den jungfrun allt öfver bro,

Der funno de hennes gullspända skor.

De sökte den juugfrun allt upp efter fors,

Der funno de hennes liflösa kropp »

Det är bekant, att necken är den mest musikaliske bland alla
dessa naturväsen. Huru högt man fordom tänkte om tonernas
förtrollande kraft, hafva vi förut påpekat. Dessa båda
omständigheter, tonernas makt och neckens kärlek for musik, uppträda på
ett högst egendomligt sätt uti en af våra medeltidsvisor. Det
trollmedel, som vanligtvis utgick från naturväsendena, användes i
denna visa på detta väsen sjelft. Det är i den bekanta sången
ora »harpans kraft». Då jungfrun på sin bröllopsdag drunknat,
låter nämligen hennes fastman hemta sin harpa, och börjar att
spela för necken:

Det första slag han på gullharpan slog,

Då satt der necken på vattnet och log.

Det andra slAg på gullharpan lät;

Då satt der necken på vattnet och gret.

»Hör du ungersven, du spela ej så hårdt,

Du skall väl få igen din unga brud ändå.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/5/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free