Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-nehållets rikedom. I begripandets klara och faststående, men jemfö-relsevis innehållsfattiga former, fattar tanken tillvarons gudomliga urgrund och ser allestädes, dit den når, motsägelselöshet och samman-hang; detta-]{+kortfattad skildring af Dos russische SekUnwesen lemnas af Nikolaus
von Gerbel i Unsers Zeit d. 1 Juli 1870.
Nedanstående meddelande+} är
filosofi; behofvet, som genom filosofien afhjelpes, är
ett teoretiskt. Men menniskans djupaste behof äro ej de teoretiska; svårare att lida än den brist på klarhet, från hvilken hon söker befrielse genom filosofien,
är
den brist på inre harmoni, som har sin grund i viljan8 ejelfförvållade förvändhet, och
hvilken, då den
är en
brist hos viljan, icke kan genom denna åt sig sjelf lemnade, syndiga vilja af-hjelpas. Skall den
onda viljan blifva en god, på Gud riktad vilja, så måste dess omvändelse åvägabringas genom Gud sjelf; han måste för menniskan uppenbara sig,
åt henne meddela det nya lif, i kraft af hvilket disharmonien förbytes till
harmoni och [-salighet. Han han det, ty Han är en personlig Gud; Han vill det, ty Han är-]
{+tallar; intet finnes, som gör ett afbrott i+} den
allgode, kärleksrike; faktiskt har Han uppenbarat sig {+nästan böjd att tro, att de af kölden stannat+} i
kristendomen, som
är »Guds egen lefvande, försonande
och
pdnytifödande verksamhet i
mensk-ligheten.» Mot denna
definition synes oss kunna anmärkas, att den är
för vidy enär hvad här
säges om kristendomen i
sjelfva verket gäller om aU religion, då ju ingen religion finnes, som
ej ytterst består uti en dylik Guds verksamhet, alldenstund religionen i dess helhet och i alla dess yttringar är [-att fatta såsom Gud sjelf,-] i
menskligheten verk-som för individernas och
slägtets slutliga fulländning. Imellertid torde den här
angifna begreppsbestämningen af kristendomen få sin behöfiiga komplettering, om den samman hålles med författarens utsago å annat ställe i afhandlingen, att [-nämligen det för kristna religionen särskildt utmärkande är den tro, hvilken till sin beskaffenhet icke får fattas-]
{+vänta, hvarken frihet eller rätt att behandlas+} såsom en {+förnuftig
menniska. På skyddandet af ditt anseende, din heder kan du ej räkna.
Lyd blott, gör hvad man befaller dig! Den jord, du trampar och
fuktar med din svett, är ej din. För dig har du+} blott
teoretisk, utan förnämligast såsom en praktisk bestämdhet hos menniskan,
och
hvars föremål är
Kristi person. Utan att uppehålla oss vid författarens enligt vår åsigt mindre exakta påstående, att •Kristus »aldrig» skiljer sin lära från
sin personlighet (jmfr. t. ex. bergspredikans salighetslära!), att han »alltid» fäster vid sin egen person en oändlig betydelse (jmfr. t. ex. liknelsen om den förlorade sonen!) med-gifva vi, att till
kristendomens djupast liggande, om ock ofta snarare undandolda än öppet framträdande grundtankar, hörer uppfattningen af Kristi person »såsom den egentliga medelpunkten för den nya verlds-ordning, hvilken han var kommen att upprätta.» Kristendomens »kategoriska imperativ» finnes uttaladt i budet: tro på Kristus! Är författaren, såsom vi antaga, häri med oss ense, så torde han äfven inrymma, att frågan om möjligheten af en
kristlig filosofi, af honom så uppstäld: kan möjligheten eller tänkbarheten af
den kristna uppenbarelsen bevisas? bör, närmare begränsad, kunna uttryckas så: kan filosofien visa tänkbarheten af den för kristendomen egendomliga läran, att det religiösa lifvets sanning
och
djup mätes efter sanningen i ett
visst den troendes personliga förhållande till
religionsstiftarens personlighet? På hvad sätt denna kristendomens fordran af »tro på Kristus» låter sig
begripas såsom {+mer
eller mindre behäftad+} med
nödvändighet framvuxen ur hela den kristna verldsåskådningen, derom hafva vi vid ett föregående tillfälle sökt i
denna tidskrift lemna några antydningar1).
Men är sålunda, enligt kristendomen, sann religiositet lika med sann tro på
Kristus, så blir frågan: hvari
består denna tro? hvilka äro dess närmare bestämningar? Och här upphör öfverensstämmelsen mellan
M Jmfr. afhandlingen Vår odlinas framtid i l:ata &rsr. lrsta haft. sid. 17—19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
