Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Denna qvarlefva af statskyrkan angriper hr Bajer i sin-]{+lyckades. Fristatens fall och sagoskrifningens slut kunna mycket+}
väl
genomtänkta och
sorgfälligt utarbetade afhandling om
förhållandet mellan stat, kyrka och
skola. Staten sviker sitt eget ändamål, rättens hand-hafvande, om han understödjer ett trossamfund. »Hvarje tro bör vara subjektivt sann, men allmängiltigt sann kan den
ej vara. Ditt ja är lika godt som mitt nej. Men detta förhållande gäller ej blott imellan oss två inbördes, utan ock mellan oss [-två och-]
{+klart för ögat+} en
troende jude, en
troende turk, en
troende hedning (ja, det
gifves verkligen annan tro i verlden, än
den
kristna) eller mellan dessa inbördes. Väl gifvas men-niskor, som
icke tro, men de vidkomma oss ej, ty för dem kan ej vara fråga om
kyrka. Så snart derimot någon på allvar säger: jag tror, så kan jag ej, utan att kränka rättvisa och billighet, akta hans tro ringare än min i
mitt yttre förhållande till honom. Men än mindre skall staten, den
allmänna rättvisans handhafvare, akta det
ena samfundets tro ringare än det andras, — och staten skall blott ha med yttre förhållanden att göra. Ett trossamfunds storlek kan härvid lika litet göra något till saken, som rikedom, kunskaper, börd o. d. kunna ega andra företräden, än de som följa af dessa förhållandens egen natur. Den der
ej vill medgifva detta, nödgas följdriktigt att finna sig både i penningvälde, embetsvälde, adelsvälde och alla andra onaturliga statsordningar, som den
famlande menniskoklokheten under tidernas lopp skapat, ofta genom att öfvergå från en till en annan ytterlighet. Derför är det [-ej annat, än hvad inan kunde vänta, när vår samtid nu visar-]
{+föjede+} sig
böjd att från envälde tvärt gå öfver till flertalsvälde. Ty »flertalskyrkan» vore det rätta namnet för, hvad man i
Danmark kallar, »folkkyrkan.» Den sanna folkkyrkan skulle rymma alla folkets trossamfund, stora eller små, alla sanna troende utan hänsyn till olikheten i
deras tro; och af den
skulle ingen del, ingen gren, taga statsunderstöd, derest vi kunde uppnå sannt folkvälde (som är motsatt flertalsvälde)». Som man häraf kan sluta, yrkar förf. kraftigt fri kyrka, ej tuktad och reglementerad af {+pavedömmets
eftervirkninger. Et bestemt afsluttet teologisk system vandt og
måtte vinde almindelig hylding, selv om+} den
»bekännelselösa» statsmagten, i fri stat. I samma riktning önskar han en
slutlig uppgörelse mellan skolan och kyrkan: ingen
konfessionel religionsundervisning i
skolan, den måste förbehållas åt kyrkan allena, d. ä. åt presterskapet och
hemmet. Sådan är ock den tyske skriftställares mening, till hvilken vi nu öfvergå. »Vår tids skola tillhör staten, icke kyrkan. Sitt ändamål främjar staten numera hufvudsakligen genom den bästa möjliga utveckling af folkets andliga
förmögenheter. Kyrkan derimot, för hvilken tron på och
lydnaden mot positiva guddomliga bud och kyrkliga anordningar är hufvudsak, har ej behof af någon särskild utbildning
af
menniskans intellektuella krafter: tvärtom, ju mindre förståndet utvecklas, ju mindre menniskan ledes till sjelfständigt tänkande, dess större äro benägenheten och behofvet att tro> dess lättare vinnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
