Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
danbad, i det hon deremot anförde många skäl,
och främst det att han sjelf långt hellre ville
förblifva vid krigsyrket, hvari hans förfäder
lyckligen tjent både Konung och Fädernesland.
Men Carl Gustaf, som sade sig ej på en
gång kunna vara Konung och Cansler och ej
ville förtro em-betet åt någon annan, samtyckte
endast till ett uppskof, till dess De la Gardie
vore återkommen ifrån Polska legationen. Sedan,
under sin sjukdom, vägde han ett ögonblick emellan
honom och Gustaf Bjelke. Man skulle tycka att
han främst bort välja Benkt Oxenstjerna, som
hela tiden förestått Cansliet, under Konungens
fälttåg, och varit hans förnämsta biträde
i hans djupa och vidtomfamnande statskonst.
Men med allt det förtroende han för honom
hyste, lär han i det Oxenstjernska namnet
funnit någon betänklighet. Jag behöfver, sade
han, en Cansler icke blott för mitt Rike utan för
min son. Han föreställde sig icke, att hans
Son skulle just till Benkt Oxenstjerna fatta
det största förtroende, och i honom finna sin
yppersta minister. Emedlertid var det ett
stort vittnesbörd, som Carl Gustaf gaf De la
Gardie på sin dödssäng, då han sade: »Han hafver
tjent rnig som en ärlig man;« och vid Maria
Euphrosinas önskan, att honom ej måtte
tryta kraft och förstånd till det höga embetet,
tillade: »Förståndet har han, troheten vet jag
ock.« När dertill kom, att Riksens Ständer
med enhällig omröstning stadfäste De la
Gardie i det honom af Konungen förtrodda embetet,
så fann han deri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
