Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Carl Gustaf Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
457
dän, medan fotfolket begynte tåga öfver
bryggan. Altringer, som sknlle möta anfallet,
nödgades draga sig tillbaka för Wrangel. Han gjorde
väl ett nytt försök, men en kanonkula, som flög tätt
förbi hans hufvud, lade honom sanslös ner på marken
och Wrangel slog hans Bäyrare ånyo tillbaka. Nu
framträdde Tilly sjelf med sina Walloner, fattade i
en af fanorna och tågade emot Svenskarna, som anfördes
af sin Konung; men träffad af en kanonkula föll äfven
han till jorden, och snart var segern af Gustaf Adolf
fullkomligen vunnen.
En sådan lärospån af den nittonårige ynglingen,
huru skulle den icke stadfästa honom i Konungens
ynnest? Huru lycklig skulle han ej skatta sig att
sedan få följa honom på hans segertåg till Augsburg,
Landshut, Munchen? Men ju större hans glädje var att
alltid få vara honom nära, der kulor hveno kring
hans hufvud och der blommor regnade på hans väg;
desto större var hans sorg, clå han, i slagtningen
vid Lutzen, ifrån en budskick-ning till venstra
flygeln återkom och fann Konungen liggande i sitt
blod, redan andlös. Han hade känt liksom en aning om
denna olycka och bedt att få stanna qvar bland de få,
som i den häftiga elden omgåfvo Hans Majestäts dyra
person. Men Konungen svarade endast: "rid fort". Detta
ord mindes han sedan under sin öfriga krigsbana,
såsom ett fortfarande uppmuntringsord af den odödlige
hjelten. Men den sorgliga åminnelsen af hans dödsdag
begick han årligen med indragenhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
