Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 140 -
sida, då hon sprängde fram i de första leden. I sin
tvärsadel satt hon så säker, som en gammal
kavallerist, och aktade föga de varnande tillrop, som Mattes
då och då fann sig föranlåten att ställa till henne.
— Var inte rädd, Mattes, sade hon, nog reder jag
mig; jag tänker vinna priset i dag och Brunte min
är säker på foten. Tycker du ej om att rida så
hårdt, så blif efter — jag skall helsa hem.
Och med dessa ord gaf hon sin häst ett nytt
rapp med ridspöet. Mattes hade ingen lust att
efterkomma Gretas uppmaning, hvarföre äfven han
lyftade sitt spö för att sätta lifligare fart i sin häst, då
denne i detsamma skyggade till och kastade sig tvärt
åt sidan, hvarvid sadelgjorden brast och Mattes
tumlade af. Greta hade ingenting märkt, utan fortsatte
sin ridt; den ena efter den andra af skaran ilade
förbi, blott skrattande åt Mattes’ missöde och icke
anseende att någon fara kunde vara förenad med detta
olycksfall.
En af flickorna i eftertruppen stadnade likväl, då
hon såg Mattes ligga orörlig, vid dikeskanten, hoppade
ned från hästen och gick frain till honom. Det var
en ung flicka af omkring 20 år med ett fint
regelbundet ansigte, öfver hvilket dock ett drag af vemod
var utbredt. Hennes mörka ögon strålade af en
o-rolig ängslan, då hon lutade sig ned öfver honom och
frågade hur det stod till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
