Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fora de stridiga meningar, som försports, rörande uppkomsten
af det språk, för hvars äldsta poësi vi åtagit oss att redogöra.
Italiens egna philologer hafva under flera århundraden
legat i strid em denna fråga, och äro ännu i dag ej derom
rätt ense. Hufvudsakligen har man delat sig i tvenne partier.
Leonardo Bruni, sedermera följd af Celso Cittadini, af
Bem-bo, af Quadrio m. fl. har yrkat den satsen, att Italienska
språket vore lika gammalt; som det Latinska, och att hegge
två samtidigt varit i bruk i det gamla Roma : det förra då
såsom samtalsspråk; och, i allmänhet; hland det lägre;
obildade folket: det sednare dels såsom högtidsspråk vid forensiska
sammankomster, dels såsom skriftspråk nyttjadt af de lärda.
Såsom bevis härför åberopar han ställen ur de Romerska
ko-medic-skrifvarne, som, då de införa på scenen trälar och
lägre plebejer talande, härma dessas språk och, vid sådana
tillfallen, ofta nyttja ord, som säkerligen aldrig hörts från
Romerska lärdas eller Romerska embetsmäns läppar, men som
deremot återfinnas i det nuvarande Italienska idiomet. Han
erinrar om, huru, vid den Romerska ungdomens uppfostran,
stor vigt lades icke blott på inhämtande af det Grekiska
tungomålet, utan äfven på undervisning i sjelfva modersmålets
prydligare former och mer oratoriska behandling. Ciceros
och Livii språk vore då att anse såsom ett slags höglatin,
8om gått i bredd med det vulgära språket; hvilket åter varit
ingenting annat än den ursprungliga Italienskan. — Maffei *),
som tillhör samma åsigt, förklarar det Latinska språkets
ombildning till Italienska sålunda, att, då man i dagligt tal mer
och mer afvek från det ädla, äkta; grammatikaliskt regelrätta
Latinet, och i stället satte allmänt i svang plebejernas
felaktiga, orätt böjda och illa uttalade patois, såkorn, då på detta
sätt nästan hvart enda ord undergick någon förändring och
antog en skiljaktig form, under tidernas lopp ett helt och
hållet nytt språk att bilda sig. Att tillskrifva de
inströfvan-de Barbarerna detta språkets omgestaltande till oregelbundet
skick och falskt uttal, kan — menar Maffei — så mycket
mindre godkännas, som en af dem i detta afseende föranledd
*) Verona illustrât*, lib. XI. par. i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
