Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
felättningen föga kuode uträtta. Äfveo bland kyrkans man och
bland ridderskapet begynte de nya åsiglerna alt vinna
anhängare. Men fastän den gamla tron begynte skakas,
upplöstes likväl icke den gamla ordningen; de bestående
myndigheterna fortforo i sin verksamhet, och gudstjenstens
handlingar skedde utan afbrott. Ännu 1525 utkommo af trycket
en samling af kyrkomötens beslut, en påfvisk messebok och
en kyrkohandbok. Samma ar, dä ett så kalladt jubelår
inföll, erbjöd Clemens VII genom en bulla atlat mot vilkor af
bikt, fasta, böner, allmosor och begående af den heliga
nattvarden; men påfvestolen försakade nu all penningevinst häraf
-— sex år förut hade Arcimbold med sitt ailatskram har
samlat betydliga summor.
Till att med lärdomens vapen bekämpa och vederlägga
Olaus Petri utsågs doktor Peder Galle. Den första
disputa-tionen dem emellan hölls på konungens föranstaltande i
Upsala julen 1524 såsom Hr A. och före honom Gcijer antaga,
icke 1525 såsom äldre författare uppgifvit. En annan
disputation om tron skall bafva hållits vid Westerås riksdag
1525. I slutet af 1526 lät konungen uppställa tolf spörsmål
rörande de mest omtvistade lärosatserna, och sände dem till
de förnämsta af hvardera partiet att besvaras. De utkommo
kort derefter af trycket jemte Galles och Olofs svar. Hr A.
anser dessa tolf spörsmål icke stå i sammanhang med
disputa-tionen 1524, såsom eljest blifvit antaget.
Rörande konung Gustafs eget förhållande till
reformationen uttalar sig Hr Ä. emot den åsigten, att det skulle hafva
varit konungens vilja och planer, som egentligen ledt
reformationen, och de män, som härvid biträdde honom, endast
varit hans viljelösa redskaper; tvärtom är han benägen att
lill-skrifva dem ledningen, pcb anse konungen blott genom sin
makt och myndighet hafva verkställt deras förslagcr och stödt
deras verksamhet, såvidt han ansåg förändringen nyttig och
lämplig. Vi frukta alt dessa ord lätt kunna missförstås; om
man jemför det olika skaplynne, som utmärker reformationen
under de första åren och sedermera då Normann och v. Pyhy
hade konungen förtroende, så finner man visserligen skäl till
en dylik åsigt. Men om man ock tillerkänner hans
mcdbjel-pare ett stort inflytande på hans handlingssätt, så får man
dock akta’ sig att anse honom såsom deras redskap. Han
Visste hvad han ville, och trots olikheter i hans åtgöranden
under det första och de sista tiotalen af hans regering kan
man knappast skylla honom för inkonseqens, som skulle hafva
varit en naturlig följd om han styrts af sina olika rådgifvare.
Det är vanligt och lätt förklarligt; att om någon i början af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
