Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin bana haft ett stort mål att strida för eller stora
svårigheter att bekämpa, så får hela hans tänkesätt och framtida
verksamhet en anstrykning deraf, så att han fullföljer sitt
mål till det yttersta, och ännu sedan fienden hlifvit besegrad
tror sig se honom öfverallt. Gustafs ungdomsstrider hade
kämpats qiot utländska förtryckare, understödda af inhemska
partier och isynnerhet af katholska hierarchien; såsom nyvald
konnng hlef det hans uppgift att ”grundlägga en makt, som
icke fanns i Sverige, nemligen kronans”, och detta skedde
förnämligast genom att öka dess inkomster på kyrkans
bekostnad. Att han i sina åtgöranden gick allt längre och
längre, att han slog slag på slag, äfven sedan hierarchien
blif-vit en fallen makt, som ej kunde försvara sig, det ligger
nästan i sakens och hans egen natur, utan att beliöfva
tillskrif-vas hans rådgifvare. Vi äro visserligen öfvertygade, att han,
när han först begärde bevillning af kyrkor och kloster, icke
tänkte på att plundra kyrksilfret, indraga boställen och sätta
lekmän till styresmän^öfver kyrkan; men vi tro ej heller, att
han föresatt sig något mål, intill hvilket han skulle gå och
icke längre. Riktningen af hans verksamhet var gifven;
kyrkans underordnande under staten och statsförmögenhetens
upp-hjelpande genom kyrkans var den uppgift, som
nödvändigheten först förelagt honom; men huru långt han häruti skulle
gå, det berodde på omständigheterna; framgången och hans
egen sinnesart förde honom allt längre och längre. Vi kunna
derfore icke anse namnen Laurentius Andreas och Georg
Norman beteckna olika banor utan olika stadier på hans bana;
fastän de begge männen till åsigter och handlingssätt voro
vidt åtskiljda, så utgjorde dock den enes verksamhet en
fortsättning af den andres, och båda arbetade i samma herres
tjenst för samma hans ändamål. Den historiska rättvisan
fordrar att gifva hvar och en hvad honom tillhör,er; men detta
blifver oändligt svårt, då flera samverka för samma ändamål
och der vid inverka på h varandra; vi tro likväl en sådan
samverkan möjlig utan att den ene behöfver blifva den andres
viljelösa redskap, och sådant bör’ förhållandet vara mellan en
konung och hans ministrar.
Vi hafva, fastän ofullständigt, antydt några af
hufvudpunk-terna i Hr A:s bok för att gifva en föreställning om hvad
man af densamma har att vänta. Såvida ett för fosterlandets
historia ytterst vigtigt och hittills temligen obekant ämne*
behandladt med varm kärlek, opartiskhet, samt grundlig och
flärdfri lärdom , kan tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet,
äro vi öfvertygade att boken skall finna många läsare.
Fort-sättningeu lärer snart vara att förvänta* o, o, aulmsiaöm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
