Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Två möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Fort, fort! upprepade Ingrid ångestfullt och sträckte
armarne framför sig.
Med en våldsam ansträngning af sin vilja återfick
Elin herraväldet öfver sina lemmar. Hon fattade modern
om lifvet ... Ingrid stödde sig på hennes vacklande
skuldra ... Så skredo de genom rummet och ut genom
dörren.
Då de trädde ut i det fria, såg Elin i det klara
månskenet den sista skymten af en ryttare i bredskyggig
hatt och kappa. Han försvann just nu bakom granarna
i skogen.
– Min son! ropade Ingrid med kväfd röst, tog
några steg framåt, som om hon velat skynda efter honom,
sträckte armarne efter den flyende skepnaden och
sjönk ned på snön.
– Arnold, Arnold! ropade Elin utom sig och ilade
ned mot grinden.
Men hofslagen bortdogo i fjärran, och flickans röst
hann ej ryttarens öra. Han var borta.
Elin stod ett ögonblick tvekande, om hon borde
skynda efter den okände. Men moderns läge afhöll henne
från ett så fruktlöst försök.
Hon skyndade tillbaka till Ingrid, som låg medvetslös
utsträckt på marken, gned hennes tinningar med snö
och kallade henne vid alla de smeknamn, som hennes
kärlek förmådde uppfinna.
Slutligen öppnade Ingrid ögonen, satte sig upp, såg
sig omkring och sade:
– Hvad har skett? Huru har jag kommit hit?
Men i stället för att svara på denna fråga, upplyfte
henne Elin, omfamnade henne och ropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
