- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön /
192

(1910) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Lagman Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kort efter middagstiden kommo de. Länsmannen, som
ej hunnit intaga sin middagsmåltid, innan han gaf sig af,
förplägades i husets ena flygel med oxstek och öl, medan pastorn, som redan hade anklagelseakterna färdiga i
fickan, tog raka vägen till lagmannens arbetsrum.

På vägen dit råkade han Adolf. Den unge Skytte
forskade i prästens mörka ansikte. Deras blickar möttes ... Suenonius’
var dyster och hotfull ... Adolfs påminde
om den ed han svurit. Han kände sig gripen af en
känsla, blandad utaf afsky och fruktan, och skulle, om
ej omständigheternas makt hållit honom tillbaka, störtat
på prästen och trampat honom under sina fötter.

Nedtryckt af mörka aningar, skyndade Adolf ut ur
huset. Han kastade en kappa öfver sig och vandrade
länge omkring i skogen. Fördjupande sig bland granarnas
högtidliga pelarhvalf, kände han i denna stund leda vid
den eviga tvedräkten i människovärlden och önskade, att
det måtte förunnas honom lefva fjärran från sina likar
vid naturens barm.

Under tiden ägde ett viktigt samtal rum mellan lagman Skytte och pastor Suenonius.

Suenonius framlämnade anklagelseakterna, som befunnos vara i laga form. Sedan därefter samtalet vändt
sig kring de åtgärder, som skulle vidtagas till de anklagades skyndsamma häktning, ämnade Suenonius frambära
sina klagomål mot den unge friherren; men då han öfverlade med sig själf, huru han lämpligast borde framställa dem, vinkade lagmannen till honom att sätta sig
ned och gaf själf samtalet den riktning prästen önskade.

– Min vördade vän, sade herren till Signildsborg
med en röst, som tillkännagaf djup inre rörelse; – jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:17:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fribyt/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free