Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. På hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortgått på sin sorgliga bana; han hade därtill rönt för
mycket af världen, och hvarken hans hjärta eller hans
världskännedom gjorde honom hugad att uttala en ovillkorlig
förkastelsedom öfver enhvar, som ej i likhet med honom
gått segerrikt ur lifvets strid. Trädet kastar millioner frön
som bortföras af vinden, men huru många af dem finna
en lämplig jordmån, huru många af dem, som funnit en
sådan, få uppspira i ro ... och återigen huru många af
dessa få utan störande inverkan fritt utveckla sig efter
sina inneboende anlag till sin urtyps harmoniska former?
Kanske icke en af dessa millioner. Så äfven de frön,
som falla från mänsklighetens lifsträd.
Vanloo befallde de bägge matroserna att svepa liket
i ett stycke segelduk och lägga det på det rum, dit de
stupade af hans eget folk voro samlade. Därefter gick
han till de sårade, som sköttes af ostindiefararens kirurg.
På ett bord betäckt af några mattor låg Skytte med en
bindel kring hufvudet; en skeppsgosse stod bredvid och
tvättade hans ansikte med ättika och vatten. Då Vanloo
framträdde till honom, hade han nyss återkommit till
medvetande.
– Gäcka mig mina ögon, eller finner jag Adolf
Skytte här? sade Vanloo öfverraskad.
– Vårt öde är då afgjordt, utbrast Skytte, så snart
han varseblef Vanloo. – Vi äro slagne ... Hvar är
Drake?
– Han är min fånge.
– Och Felix?
– Jag känner icke denne ... Skytte, det smärtar
mig, att jag funnit er på detta ställe och under sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
