Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
HARALDSET’N
klukka minst vørte tølv. Når ho so vart
eitt, skulde me ha meddag — dæ va dæ
sama kor me voro — og då voro me som
øftast inkji langt utafør vøllen. — So va dæ
te å pakke in att, og få kløvlassæ på
riggen, då va dæ langt ut på ettemeddagen.
«Han va no galen, ser du.
«Men ein gøng fongo me virkele sjå bjødn
lell. Dæ va uppi skogkante. Han kom fisst,
å e kom ruggande ette mæ kløvlassæ å
bukken. So fekk e auga på bjødn eit
stik-kji unda. Tiskeren masserte på burtette
snaufjellæ, so bjødn snart vilde ha set’n.
«E sprang fram å tok i ’n å sa: «Der
æ bjødn.»
«Ja er det no rart da», sa’n, «er det
kanske ikke pjørn vi går og leder efter? Du
er rent for hissig, du Ole,» sa ’n.
«So studerte e på koss me best skulde
stille in på ’n.
«Nei du er rent gal, du Ole, du forstår
ingenting heller du. Jeg skal få ham til at
gå nærmere,» sa’n.
«Dæmæ so la me us ne bakom ei rotvelte,
å han drog fram pipa si å brækte, so dæ
let ’kji so ulikt ein gjeite-kjilling. — Der logo
me; bjødn kom ruslande, å stelte se up på
nøkle steina å væra mot us.
«No får du skøte,» sa e te Tiskeren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
