Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
promenad på Strandvägen. Hennes mor var änka
efter en förmögen läderfabrikör, och Tora, som var
enda barnet, hade uppfostrats i en viss vulgär lyx.
Hon hängde på sig smycken och bar även om var-
dagarna ringar, vilka hon sedan hade ett stort besvär
att rengöra från mjöl och damm, som samlat sig
i infattningen.
— Men du kunde ju gifta dig med en lantbrukare
eller godsägare, och då skulle du få se på golv,
föreslog Kalle.
Tora fingrade på en av sina ringar:
— Du vet ju att jag är förlovad med Osvald,
och han är löjtnant och äger ingenting. Och även
om jag bleve gift med en godsägare, skulle han väl
ändå inte låta mig skura golv.
— O, ni förlovade flickor, suckade Kalle; Strut-
sarna ha verkligen visat ett litet uns förnuft, då de
lagt bära en fästmö i varje rum. Två vore för
mycket. För resten är en också för starkt för min
oskuld. När Tora om aftnarna kysser fem porträtt
godnatt, skulle man tro att hon levde i månggifte.
Hon tycks ha ett helt harem.
— Du är dum, sade Tora stött. Du vet mycket
väl att damer inte äga harem.
Kalle hoppade upp ur sängen.
— Oj, oj, oj då, sade hon med pipig röst. Det
är välan lilla turken som har det då. För resten före-
ställa ju alla dina porträtt bara den där Osvald i
alla fall, så du är den ende trogen. I morgon är
det söndag, ungar. S-ö-n-d-a-g! En av mina bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
