Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
var det enda, som kunde intressera en strängt upp-
tagen kvinnoläkare på hans fritid.
Jacob lyssnade förstrött till berättelsen om hur
hennes senaste skatt fått sin första tand. Men hans
tankar voro hos Dora.
Ingen vid detta bord åt kräftor. Han var glad
åt det. Löjtnant Macson mittemot nickade åt honom.
Macson var redan röd i ansiktet av vinet och ett
pår snapsar. I stigande berusning orerade han om
tidens fosterländska fröjdeämnen och hotande poli-
tiska faror, F-båten, Lindman och Thyrén, Karl
Staaff, Jacob Larsson och Hjalmar Branting. Han
var mycket vältalig och satirisk. Ännu sluddrade han
icke, Jacob mötte hans ögon ibland. Log inte Doras
man? Jo, det flög oupphörligt ett leende över hans
upphetsade ansikte, Av skränpatriotisk kannstöpar-
sarkasm bara? Eller av personlig triumf? Av hån
mot honom själv?
Hade han genomskådat Jacob Levins hemlighet
och fann honom nu löjlig? En man som sprang om-
kring i andras hem och vårdade sig om männens
sköna fruar utan att någonsin få njuta frukterna av
sitt nit. Han gjorde dem färdiga till kärleksakten,
liksom han reparerade dem, då de gått varma, och
dörren stängdes i lås bakom honom, när allt var som
det skulle.
Jacob fann hela tillställningen olidlig, emedan
han missat sin plats bredvid Dora. Hur kunde
människor dröja så länge vid ett bord, där glasen
redan buro fläckar efter varma händer och cigarr-
17, — v. Krusenstjerna, Kvinnogatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
