Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. I egen, grön stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Midsommar var de», fortfor hon, »och mormora hade
gjort fint åt sig på logen, bå sopat och satt in löf och
häggblommer.»
»Och småkonvaller å, tänk jag», föreslog Ante, som
var lifligt med i hvad Maglena förtäljde.
»De vet jag int. Men som hon ligg där, vaken så
sir hon hur smått, smått folk kom opp ur golfve. De
var farar och moror och gammelfolk, just som hos oss,
men bara en half aln lång va dom.»
»Klädd som vi?»
»Ja, i kjolar och tröjer, och karlarna i bussaron (kolt)
med bälte om lifve, och grå byxer och skägg.»
»De där var ju bara ackurat tomtar, såna fanns hos
oss å», afgjorde Ante.
»Nej vittrer var de. Dom är finare klädd, och int så
gammal som tomten, mer lik folk. Och så må du tro
kom det opp ungdom och små barnungar, som va bara
ett kvarter hög. Och dom tog i ring och dansa. Maja-
Gretas mormor kunde höra låtarna, som dom sjöng. Maja-
Greta sjöng dom hon å nu, men jag kan int komma på
dom. Bror hennes kan spela låtarna på fiol och en ska
bli så sorgmodig af dom», sa Maja-Greta. »Ja, somliga
bli rent svagmodig.»
»Då vill jag int höra såna låtar.»
»Men de hade int låti sorgmodigt ändå, när de där
små dansa till låtarna. De såg så innande behändigt
och roligt ut, att mormor skratta till, och med de så
gick bölden sönder i halsen på na.»
Småfolke vardt törsti af dansen och ville dricka, och
int en vattenskvätt fanns på logen. Mormor, hon tyckte
att det var synd om de där små-små, som svettas, och
fläkta sej med förkläderna, så hon steg opp och gick till
brunn efter vatten i ett stenfat.»
»De var nog riktigt gjordt de.»
»Jaa dä va dä, och då hon kom in me vattne så dansa
och lekte dom än. Hon somna åf, och när hon vakna
så var hon frisk. Och du kan veta gosse, att det låg
en silfversked i stenfate, och den skeden har jag sett.»
»Dom bo nog i skogen å, vittrerna», sade Ante betänksamt.
»De är ’skogsrå’ de. De ä’ ett kvinnfolk, lång och
grann i syna (ansiktet). Hon snor sej och dansa och
villa bort folk, som gå i skogen så dom glöm Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
