Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 25. Lappkåta och renskjuts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och de talade hviskande om hvad Mattes »sett», när
han stod på offerstenshöjden på midsommarnatten. Allt
hvad som skulle öfvergå landet under året hade han
sett, och han kunde varsla om fred, örlig eller pestilentia,
godt år eller oår. Dödsmannens framfart hade han
följt i syne. Mattes kunde säga, om han »ville» det,
huruvida dödsmannen under året skulle ta’ mest af gammalt
eller af ungt folk.
Allt sådant prat på lappska öfversatte Sigri för Ante
och Maglena. Hon satte nog till lite af eget påfund också
och lagade att allt blef lite huskigare att höra på.
Här, bland lapparna hördes intet tal om vittror och
elfvor. Men om troll och »förgjordt» svenskfolk, som måste
lyda och följa lappen då de förr varit sturska emot
honom –, och om trolltrummor och »offer» och farligheter
oppe i ödsliga fjällvidderna, med »dödsmän», som skreko
och jämrade ute på myrorna långa nätter igenom.
Underligt att en människa kan bli sömnig under sådant
hemskt tal.
Men de som blefvo det ändå det var Ante och Maglena.
Blöta skodon och yttre hölje hade de svängt af
sig, och nu kullrade de ihop sig på renhuden bredvid
Sigri och lilla Lisa.
Ute sof renhjorden. Tusental af lif, och dock ljudlös
stillhet. Öfver det hela strålade vårnattens mildt leende
stjärnhimmel, strålade öfver fattiga lappens tält, såsom
den natten förut lyst öfver vandningsbarns gröna stuga i
skogen.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
