- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
151

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 26. »Bruden»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Maglena insåg att de själfva inte nu genast fullt
synliga, kunde gå densamma vägen fram, som så fint folk
gått, så hon vände in till en liten gård, som såg
behändig ut. Den hade små fönster, som skrattade med
ögonen under ett rödt tegeltak, alldeles som hos jägmästarens,
fast den bär gården var mindre, ljus och gul i färgen.

Ett grönt staket gick rundt om gården, som var stor,
med kryddgårdsland och vildängs-gräsplaner, där hvita
väfvar lågo på bleke.

Buskar och småträd, fast med riktiga stammar funnos
också där inne. Barnen visste så mycket nu som, att det
var träd, som det skulle växa fram äpplen på; och fastän
de aldrig hvarken sett eller smakat äpplen så tyckte de
att det var högtidligt att se såna träd, som funnits i själfva
paradiset.

Blommor och rosor af många slag funnos där dessutom.
Så Ante fann för godt att sätta tråljen (ring af
björkvidje) om nosen på Gullspira innan de gingo med henne
genom den vackra hvita grinden.

Från kryddgårdslandet på södra sidan af huset reste
sig en ung kvinna opp. Hon höll på med att rensa
bort ogräs.

Med den höjda armen gjorde hon solbåga i det hon
tog den rätt ovanliga gruppen af inträdande i
betraktande.

Hennes unga, vackra anlete fick ett vekt, medlidsamt
uttryck. Hennes stämma ljöd sorgset bekymrad.

»Sannfärdligen är inte de här barnen från nödårstrakten,
kanske från storfjälle – där de haft de värst.»

»Stackare hvad ni då haft långt att gå och mycke att
härda ut med. Käre kom in.»

Hon steg ner ur landet och skyndade in emot huset.
»De ä bruden – Ante, Månke, – pojkar. – De ä
bruden,» hviskade Maglena, utom sig af ifver och glädje.

»Tok», puttrade Månke, som var hungrig. »Har du
nån’sin sett nå’n brud ligge och ränse i kryddgålsland.
Nog är allting åtabak (bakvåndt) här nere i lande –
men så bort ur allt vett är de då inte.»

»De är hon ändå, ni mått väl si de. De är den granna,
fina bruden», hviskade Maglena. Mer än någonsin blyg
och häpen, men ändå förtjust smög hon sig, bakom
bröderna, hvilka skämdes för hennes dumma påhitt och
just ville gömma undan henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free