- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
152

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 26. »Bruden»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De kommo in i ett stort soligt rum där det var så fint
som om man kommit in i helgdagskammaren i en bröllopsgård
– om där inte funnits vanlig spis och så en splitter
ny väfstol framför midtelfönstret, med bomullsväf uti.

»Bruden», som Maglena talat om stod vid en hvitmålad
skänk och plockade ifrigt fram mat.

Månke gaf sig till att storglo på henne oppe i hufvudet.

Int kunde de väl vara en brudkrona de där, som stod
så högt opp under hufvudklädet af rödprickig linong.

De var mer troligt bara hårflätor, som sutto snodda
om hufvudet och vore fästade med kam.

Månke lät sina ögon gå nedåt ungmors gestalt för att
upptäcka något annat, mera påtagligt brudmärke.

»Putta (pytt)! Bomullströja och hemväfd blårutig kjol.»

Just nu vände hon sig om, »bruden» skulle vara. Hon
mötte Månkes grubblande, skarpt forskande blick. Han såg
lustig ut, som en liten klok björnunge, med hufvudet
på sned och de blå ögonen begrundande fästa på henne.

»Hvad kan en så’n här liten karl tänka på då han ser
så undersam ut?» frågade hon och gick leende fram till
barnen där de stodo vid dörren.

»Maglena säg», började Månke.

»Tig då Månke», varnade Ante och nöp brodern i
armen rätt kännbart. Det var den signal till försiktighet
i tal, och vett i åtbörder och sån’t som var passande
här i landet, som Månke var alltför väl bekant med för
att inte förstå att rätta sig efter.

»Hvad är det hon säg nu då, Maglena?» frågade ungmor
i det hon drog Månke med sig fram till bordet.

»Den där lill’stintan ser mig annars inte ut för att vilja
säga annat än hvad rätt och godt är», tillade hon vänligt.

Maglena stod röd som en ros med ögonen nedslagna.
Hon ville gråta, så ängslig och skamsen kände hon sig.

Månke vågade förstås inte mer öppna munnen – en
sådan farlig respekt som han hade för Antes nyp.

»Ja men barn, nu måtte ni tala om hva Maglena säg».
Ante steg fram röd om öronen äfven han.

»Maglena säg jämt så mycke som är tokigt å som hon
hitta på fast det int är nå ondt me de. Nu så säg hon
att nugmor är – en brud.»

»Nää du, Ante, de sa’ ja inte.» Maglena vardt sint öfver
broderns sätt att misstyda hennes ord, och så föll den
svåra blygheten ifrån henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:26:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frostmo/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free