- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
159

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 27. Illa ute, i val och kval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»De fall’ mej för», stammade Månke, som blef blodröd
och började skälfva på rösten.

»Det fall’ mej för att jag mest hågas te gå härifrån
ändå.»

»Men gosse», sade Kristina och såg honom mildt och
fast in i ögonen. Kom ihåg att du aldrig mer behöfver
svälta eller gå kring vägarna trött och slut. En snygg
bädd får du med lakan och örngottskudde och fäll, och
så får du riktiga kläder, som jag ska’ väfva och som bli
sydda åt dig.»

Månke lyssnade belåten till beskrifningen. Han förstod
mer än väl hvad sådana förmåner, som där nämndes
upp för honom, hade att betyda.

Inte tyckte han att de var någe behändigt att gå och
gå, och att svälta och vara rädd för folk och hundar
och norrsken, och spöken på isen, och vara otröjen för
kvinnfolk, som hängt sig i gamm’lador, eller att gå
tiggarklädd, och dra näsan ur led genom trånga småskjortor,
som ändå var så starka att man inte kunde slita sönder
dem och på så sätt lättare få dem på.

Nej, behändigt var det inte. De var värre, mycket värre
än att bli tuktonypt af Ante och såpvattenskammad af
Maglena.

Månke stod åter stirrande och betänkte sig.

Gullspira tätt där bredvid honom, idisslade med
fridsamt, belåtet slutna ögon.

Hon öppnade dem knappast när hon mildt stötte till
Månke med nosen. Hon ville bli kliad mellan hornen!

Men Månke tog det för att hon sade »tokbruse (gumse)
tänk du att vi ska skiljas åt. När jag har trålj, så kan
väl du lida te ha’n å. De är bättre för oss bägge de än
te skiljs åt.»

»Gullspira här hörs int kunna undvara mej», sade
Månke bekymrad. Han glodde med runda ögon ner i
backen och skrapade i sanden med näfverskon så att
den bara vristen ofvanför syntes blåröd.

»Geten», upprepade sågställaren förbluffad. »Inte må
du tro hon frågar efter hvem hon är hos, hon går nog
lika gärna med syskonen dina utan dig, som när du är
med.»

»Om da’n kanske», medgaf Månke. »Men om natta
när de är mörkt, på vintern när de är kallt, och nu å’
för den delen, är hon van de jag ligg me hufve på na,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free