- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
177

(1907) [MARC] Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 31. I strid med Bjänntasse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han kom utom hennes ögons välde lufsade iväg så det
brakade i skogen där han for fram.

Ante blef i en hast helt upprymd. »Ja nu bli de int
annat för oss än te ge oss från stenen här och in i
blåbärsskogen, för jag är farligt hungrig.»

»Nog får blåbärena vara för mej. Här stanna jag då
natten öfver, jag är så trött som om jag hade gått på en
dag från Frostmofjälle och hit», svarade Maglena, som
nu hvit i synen, med skälfvande knäveck sjönk ned på
stenens mossbädd.

»Så går jag ner i skogen ensam, och noppa bär till
dej å, för de är du värd å mer till.»

Ante beredde sig att äntra ner. Han stod redan på
stupet med knän och tår färdiga för nedhasande, när han
hörde en grann, drillande kåkning inte längre bort än
som en fjärdingsväg vid pass.

Han flög upp igen på stenen med en hast som om
han fått vingar.

»Maglena, stinta! De är folk ute i skogen, hur ska
dom finna oss, då vi int orka kåka igen.»

»Ta långlurn, gosse», ropade Maglena ifrigt, äfven hon
hade sprungit opp, all trötthet var som om den aldrig
funnits.

»Hör, de är en fäbostinta, som kåkar å de en, som
är fri till att kåka ändå, så grant som det låt.»

Ante tog långluren och blåste det mesta han orkade,
»tru, pirituut, pruth-tu-hut.»

»Dom kåka och ropa efter kvigan.»

»Svara Ante så vi få säga att lillkon är åt de här
hålle.»

»Stinta jag skäms, så ledt som de låt, när jag ska till
att blåsa.»

»Ska folke vara i ängslan för kon och kanske mista na,
om hon lägg ner sig i myran, bara för att du skäms.
Hade du int haft långlurn när gammeln skulle sta och
rama kvigan så vore hon själ (död) nu. Blås på rappe
hör du.»

Ante slängde långluren till munnen. Han fick fram
så rysliga trumpetande och öronspräckande läten att
Maglena måste hålla sig om hufvudet med bägge händer.

Men när han tystnade hördes både kåkning och
folkröster närmare.

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:43:23 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free