- Project Runeberg -  Barnen ifrån Frostmofjället /
182

(1907) Author: Laura Fitinghoff With: Vicken von Post
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   
Note: Contributor Vicken von Post died in 1950, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Kap. 32. Uppe i fäbodarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De togo alla i ring om de af ängslan och undran mest
förstelnade fjällbarnen. De dansade i takt och slängde
våldsamt med de sammanslutna armarna och händerna:

»Ptro, vall. Ptro, vall.
På skallebofall.
Där är getter, där är fä.
Där är små flickor och gossar, att leka me.»


Inte tycktes då Ante och Maglena i denna stund likna
»små flickor och gossar», som man kunde »leka» med.

De stodo blossande röda med nedslagna ögon och kände
sannerligen mera lust att gråta än att ge sig i dans.

Elsa kom springande och räddade dem.

»Mat och kaffe fanns i ordning i störes!»

Hon drog Ante med sig. Ingegärd och Sylvia togo
Maglena mellan sig och sprungo i väg öfver vallen, uppåt
störes.

Sara stod inne i den svala, halfmörka mjölkkammaren
och hällde upp mjölk i trågen. Hon hade dörren öppen
ut till det stora rummet. En stor spis fanns i hörnet
vid dörren, där brann elden hög, fast det var varma,
ljusa sommarnatten.

Men potatisen hade kokat öfver den och kaffet, för
koletarna.

Sara, hon var så nöjd att slippa sätta sig och mjölka
korna nu midt i natten.

Hon hade blifvit rent förundrad att finna alla korna
mjölkade, utom Rosenpånosen. Den kon »slog» och ville
inte »ge ner mjölken» när bara barnungar kommo
dinglande med mjölkstäfva och pall och satte sådant ifråga.

Ingegärd förklarade att de inte hade kunnat tåla att höra
huru korna läto om sig, med mjölken som spände i jufren
på dem. Därför hade de mjölkat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 19 21:13:54 2007 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/frostmo/0192.html

Valid HTML 4.0!