Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 38. Maglena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sylvias mamma undrar om du tycker om, och likar
hennes lilla flicka och det har jag redan sett att du gör»,
sade den andra frun, som var Rofvornas och de andra
barnens mamma.
Hon såg så rolig och glad ut, så att Maglena med ens
kom att le emot henne fastän hon kände sig så besvärad
hos den andra frun.
»Ja nog tycker jag att Sylvia är behändig, nog»,
mumlade Maglena.
»Har du något emot att bli hennes lilla vän och syster?»
återtog Sylvias mamma. Hon talade ömt, nästan bedjande.
»I ställe för hon som har så roligt oppe hos Gud?»
frågade Maglena och såg med stora allvarsamma ögon,
upp mot den fina frun, som hade så sorgmodiga ögon,
och som nu, till Maglenas häpnad och sorg syntes ha
lust att böja gråta.
»Ja, men där är mor å, så nog har den lillstintan de
bra», sade Maglena med låg röst, i mening att trösta
den sorgsna.
»Tror du det, du lilla älskling», hviskade frun. Hon
lyfte Maglena upp i sitt knä och lutade sitt hufvud emot
hennes bara hår, som lyste lockigt och glänsande.
Maglena satt åter stel som en pinne. Hon såg dum
och besvärad ut och hade stor lust att kränga sig ned
ur en så ovan ställning.
Men Ante, som hon vädjade till i sin ängslan gaf henne
en varnande blick, som betydde så mycket som, att det
var synd om den fina frun och att hon skulle sitta stilla
hos henne så länge hon ville hålla en så stor stinta kvar
i knäet.
»Tala med barnet du, Oktavia», sade den sakta gråtande
sörjande modern. Hon släppte varligt Maglena
ner ur knäet.
Den andra »roliga» frun, Rofvornas mamma, som hade
så glada blå ögon, räckte handen ut mot Maglena. Hon
höll armen om lifvet på henne medan hon talade om
att Sylvias mamma nu, i samråd med dem hennes man
och henne själf beslutat att låta lilla Maglena få följa dem
till Stockholm som deras eget barn!
»Ska Ante komma å?» hviskade Maglena med af skrämsel
vidgade ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
