Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vänkretsen. Han hade massor av vänner, alldeles
oförskylt, syntes det ofta Stefan, då han varken gjorde
något egentligt för att vinna dem eller för att behålla
dem kvar. Men de hyllade sig ändå till honom. Han
hade en stark naturs rent suggestiva makt. Stefan *
mindes, hur ful och underlig han först hade funnit den
lille bredaxlade mannen med det klotrunda huvudet,
tättklippt och snaggat, vilket kom honom att se ut som
en finnig skolpojke. Men det första, nästan
motbjudande intrycket försvann när han började tala,
ögonen strålade klarblå, djupa, ined en öm blick som
hos en kvinna, läpparna skildes åt i ett vackert leende,
som lyste upp de fula och klumpiga dragen. Stefan,
som eljes inte var snabb att öppna sig för vänskap,
hade mycket snart blivit intagen av honom. Han var
ofta bjuden till deras hem vid Drottninggatan. I den
stora våningen hade värden stängt av ett par rum, som
han hade helt och hållet för sig. Ibland tog han emot
sina vänner där utan att ens föra dem in till sin fru.
De sutto då uppe hela natten, fördjupande sig i
whisky, tobak och ändlösa diskussioner.
När Stefan steg in i tamburen, slog en ljum doft av
blommor emot honom. På bordet framför spegeln
stod en konstnärligt formad lerkruka fylld av
hyacinter. I salongen fann han värdinnan ensam. Hon
bläddrade i en bok, likgiltig för rösterna från det
angränsande rummet.
— Jag tar emot gästerna här, sade hon. Ansgar
vill nödvändigt hållas i herrummet.
6. — Krusenstjer na, Fru Esters pensionat.
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
