Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 (31 jan.) - Gubben på berget. Av Gudrun Spanne. Illustratör: Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av Gudrun Spanne.
Illustratör: Gerda Tirén.
Det är besynnerligt, vad det kan vara bra
att drömma ibland. Ibland drömmer man
ju sådant, som det inte är någon mening i,
och ofta när man vaknar, så minns man
ingenting av sina drömmar.
Men det kan också hända på helt annat
sätt. Nu ska ni få höra.
Det var en gosse, som hette Sven, en
riktigt snäll liten gosse förresten. Men
ändå var han inte riktigt, som han skulle
vara. En morgon skulle han göra en drake.
Han hade fått väv och trä och lim och allt,
som skulle vara till — och så började han
att arbeta på den. Efter en stund kom hans
syster Märta in ropande, att en häst hade
fallit omkull borta på gatan och att nu
ingen kunde få upp honom.
Sven lämnade draken och rusade i väg
för att se på.
I folkhopen stod en av hans lekkamrater.
— Hallå, Kalle, sade Sven, det var bussigt
att jag fick syn på dig. Nu måste du gå
med mig och sparka boll.
Och så sparkade de boll en stund. Men
så gick den sönder, och Sven sprang hem
för att laga den.
När han kom in i lekrummet, höll hans
lille bror på med att sätta igång ett
lokomotiv, och Sven tyckte det var så trevligt,
att han kastade undan bollen och lekte med
lokomotivet i stället till middagen.
Efter middagen fick han tag i en träbit,
som han skulle tälja till båt. Han hade
hunnit att få kölen påbörjad, då han fick höra
moster Majas röst inne i förmaket.
Han lämnade nu strax båten kvar på
golvet och sprang in. Moster Maja hade
med sig en ask tennsoldater, som kusinerna
inte längre brydde sig om. Sven blev
mycket glad, för det var riktigt stiliga soldater.
Men de lågo alldeles för trångt i asken, och
så tänkte han att innan kvällsmaten hinna
limma ihop en större låda åt dem.
Lådan var nästan halvfärdig, när Sven
kände plättos från köket. Då måste han
gå ut och tigga ett par plättar av
kokerskan, för plättar var det bästa han
visste.
Men det var så trevligt att se, hur hon
tog den ringlande smeten och slog den i de
små runda hålen på järnet och se, hur den
styvnade på ett ögonblick, att han måste
räkna alla plättar som bakades och se på
klockan, hur låag tid var lagg tog.
Och sen var det ju kvällsmat. Och så
var det bara att lägga undan leksakerna
och gå till sängs.
Men innan dess talade hans mor mycket
allvarligt med honom och sade, att hon visste
inte, vad hon skulle göra med en gosse, som
aldrig ville göra något färdigt. Var hon
såg i rummet funnos halvfärdiga saker.
Bara idag räknade hon: n:o 1 draken, n:o 2
bollen, n:o 3 båten, n:o 4 tennsoldatslådan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
