Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10 (20 mars) - När Greta fick Folkskolans Barntidning — för tjugu år sedan. Av Greta Thomeus-Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det här är en ny barntidning, som
ska’ komma ut. Den heter Folkskolans
Barntidning. Hela året kommer den en gång i
veckan, och den innehåller berättelser, sagor,
bilder, gåtor och mycket roligt. Ni får titta
på det här numret. Fråga sedan far och
mor, om ni får prenumerera på den! Der
kostar en krona.
Greta liksom de andra tittade på
tidningsnumret. Hon fick en sådan längtan efter
att få äga . den lilla tidningen.
När hon stretade hem i marsblåsten med
den tjocka folkskolans läsebok som en tung
klump i väskan på ryggen, tänkte hon inte
på annat än Folkskolans Barntidning. Tänk,
att den skulle vara hennes, alldeles hennes
egen! — Ifall hon fick den!
Hon var inte säker på om pappa skulle
vilja ge henne kronan. — På tidningens
titelblad — hon återkom i sina funderingar
till detta — syntes ett skolhus; därifrån
sprungo barn med Folkskolans
Barntidning i handen, de hade alla bråttom hem
för att få läsa den; en pojke sprang
alldeles förfärligt. Så skulle hon också vilja
springa hem med tidningen i handen, tänkte
hon. Och namnet, Folkskolans Barntidning,
bildade en rund ram kring en tavla, som
föreställde två små syskon, en gosse och en
flicka, som tillsammans läste sin tidning.
Nu var det så med Gretas pappa: han
hade inte så många pengar, men när det
var fråga om böcker eller något annat att
läsa åt barnen, så var han gärna med på att
ge dem det. Därför fick också Greta sin
krona utan svårighet.
Det var en blank, ny en. Så vacker!
Over natten fick den ligga på mammas byrå,
och det sista Greta gjorde, innan hon lade
sig, var att se efter, att den låg kvar.
När Greta gick till skolan nästa morgon,
bar hon kronan i vanten. Hon var så glad
i den kronan, när hon tänkte på allt vad
den skulle ge henne, så hon gick i glädjen
så fort, att hon kom en halvtimme för tidigt
till skolan.
Medan hon klädde av sig ytterkläderna,
fick kronan ligga ovanpå böckerna. Där
kunde alla kamraterna se den blänka och
förstå, vad den skulle vara till. — I
pulpeten skulle Gretas krona sedan läggas, men
inte fick den ligga lös, den fick en utmärkt
skyddad plats i hennes vackra japanska pennskrin.
Det dröjde förskräckligt länge, innan
fröken kom den morgonen. Tjugu gånger minst j
fällde Greta upp pulpetlocket, öppnade penn
skrinet och såg på kronan, där den låg.
Äntligen kom fröken. Bön hölls. Så
började fröken med 5:an i
multiplikationstabellen. — Skulle hon inte fråga efter kronan?
— Fem gånger fem, Greta!
Greta upp som en raket. — Jag har kro
nan med mig! sa’ hon och höll redan i
pulpetlocket.
— Det blir sedan, lilla Greta, sade
fröken. Fem gånger fem? — Tjugufem! Greta
kunde.
Det var en glädje att sedan få gå fram till
katedern och säga: — Jag ska prenumerera
på Folkskolans Barntidning!
Så kom en dag, då det på Gretas
pul-pet låg två n:r av Folkskolans Barntidning,
som voro Gretas egen egendom. Kamraterna
fingo se på dem — medan Greta själv höll
i dem. På första sidan i nummer ett var
ett porträtt av Zakarias Topelius, »den
store barnavännen», som där stod. Greta ha
de läst hans »Läsning för barn». Ännu efter
tjugu år kan Greta i minnet se den
tidningen och den bilden, som hade hon dem för
ögonen.
De alla tusental barn, som haft och ha
Folkskolans Barntidning, de veta, hur
mycket roligt Greta hade av sin tidning. Där
fanns icke en enda rad, som hon inte läste.
Till »huvudbryt» kunde hon sällan
finna lösningen det första året, mer än till
»Dolda namn». Därför tyckte hon bäst
om de gåtorna. Av berättelserna från den
första årgången minns hon knappast mer
än en, och den handlade om en fattig
pojke, som blev en duktig karl.
Nästan hela skolan igenom var
Folkskolans Barntidning Gretas följeslagare och vän.
Bekymmer med pengar till sin tidning hade
Greta bara denna första gång. För en dag
sade fröken: — Nu har hon, som skriver
Folkskolans Barntidning åt er, skickat oss
några tidningar fritt, och dem ska’ vi nu
ge till några duktiga flickor i vår skola.
Och nu får du, Greta, en av tidningarna.
Det blir för hela året, förstår du. Och det
blev för det året och för flera år.
Nu är Greta stor, och nu är det länge,
sedan hon hade Folkskolans Barntidning.
Men när hennes egen lill-Greta blir så stor,
att hon skall lära läsa och kommer i 2:dra
förberedande klassen, då skall hon och
hennes mamma läsa Folkskolans Barntidning
tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
