Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12 (3 april) - Lill-Annas barndomsminnen. Av Harald Lundborg - Kolumbus ägg - Huvudbry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan gång skulle Pettan ut och resa
på en stor ångbåt, långt bort. Men då bar
hon sig så illa åt, att hon fick smäll av mor.
Båten lade ut. Hattar och näsdukar
svängde och viftade, solen sken, himlen var
blå och vågorna glittrade.
— Akta er, förmanade mor sin barntrio,
så att ej edra nya hattar blåsa i sjön!
Anna brukade ej vara olydig, men vad
som då kom åt henne, kunde ingen förstå,
knappast hon själv. Om det var båtresan,
den stora händelsen, som steg henne åt
huvudet, eller om hon inför sina bröder ville
uppträda som någon sorts hjältinna, eller om
hon rent av trodde att mor, efter
vanligheten, skulle kunna ställa allt till rätta med
ringa besvär — alltnog, hon slet av sig
hatten, kastade den i sjön och klappade
händerna av förtjusning, då den guppade på
vågorna. Resultatet blev, som nämnt, att
riset kom fram, men hatten, som hon för
första gången burit, var och förblev borta. Då
hon såg, hur båten i stället för att stanna
tvärtom ökade farten och alltmer aflägsnade
sig från den nickande hatten, som snart var
försvunnen i det glittrande blå, blev hon
rädd och ångrade sig bittert, men då var
det för sent! Hela resan fick hon sedan
till sin grämelse nöja sig med en simpel
vardagsmössa, under det bröderna hade sina
fina hattar i behåll.
Ja, det var många år sedan dess! Lilla
vackra Pettan har för länge sedan trampat
ut sina barnskor, men ännu i dag minns
hon tydligt sin första ångbåtsresa och hur
den nya, fina hatten hånfullt nickade henne
farväl och försvann i de blå vågorna!
-m-
Kolumbus’ ägg.
En förnäm spansk hovman tillställde en
gång en stor fest till Kolumbus’ ära. Vid
festmåltiden höll han ett mycket smickrande
tal till Kolumbus med anledning av Amerikas
upptäckande och kallade detta den största
seger, som en människa någonsin vunnit.
De andra gästerna blevo förargade och
avundsjuka häröver. — Nog, tyckes det mig,
sade en av dem, som om vägen till den
s. k. nya världen ej kunde vara så svår
att finna. Världshavet ligger ju öppet
överallt, och ingen spansk sjöman behöver
befara att taga miste om vägen.
De övriga i sällskapet gåvo vid detta
yttrande sitt bifall till känna, och alla
ropade med en röst: — Ja, det kunde var och
en av oss ha gjort!
— Vare det långt ifrån mig, svarade
Kolumbus, att vilja tillräkna mig själv äran;
den tillkommer Gud allena, som så nådigt
lett min färd öfver det vida havet. Mycket
synes oss dock så lätt att utföra, först
sedan andra gjort det före oss. Får jag
bedja Er, sade han därpå, vänd till en ung
adelsman, att ställa detta ägg på spetsen,
så att det icke faller omkull.
Den unge mannen försökte, men förgäves,
ägget ville icke stå.
Den ene efter den andre av de
församlade herrarne ville därefter pröva sin lycka,
men med samma resultat. — Detta är ju
omöjligt, utropade en av dem, Ni begär
ju det, som är orimligt!
— Och ändå är det ganska lätt, sade
Kolumbus, i det han tog ägget och satte det
med en lätt knackning på bordet, där det
stod säkert på sitt söndertryckta skal.
— Ja, på detta sätt hade också vem som
helst av oss kunnat göra det, ropade de
övermodige hovmännen.
— Men, mina herrar, varför ha ni då icke
gjort det? svarade Kolumbus skrattande.
Skillnaden är blott den, att ni nu kunna
göra, vad jag allaredan har gjort.–-
Från denna tilldragelse har man fått
ordspråket: »Kolumbus’ ägg».
-m-
Otet Huvudbry.
Ifyllningsgåta.
Av Karl Norberg.
Om gåtan
löses rätt,
bilda begynnelsebokstäverna namn på
en stad i
Sverige.
ö
ö
k
s
i
m
r
a
D
Gossnamn.
»
Flicknamn.
. Gossnamn.
Flicknamn.
>
Gossnamn.
Flicknamn.
Gossnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
