Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16 (1 maj) - Ett protestmöte. Av V. Emanuelsson - Huvudbry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ånyo anföra skälen för dess
sammankallande.
Alla hade ställt sig i en krets omkring
Ali, som betraktades som självskriven
ordförande, och lyssnade uppmärksamt
till hans ord.
— Det har väckt stort och, såsom mig
synes, berättigat missnöje, sade han, att
människorna ofta tala om oss djur på ett
sätt, som vi ovilkorligen måste känna oss
såtade av. Vi, som utgöra människans
närmaste omgivning, fä ej sällan höra
dylika yttranden. Jag är viss om att
de flesta icke ha någon ond mening där
med, utan blott använda gängse talesätt
utan att besinna, vad som ligger däri.
Likafullt är det för oss nedsättande och
— jag måste säga det — orättvist.
Själv har jag ingen särskild orsak att
beklaga mig, ty mig veterligt har aldrig
mitt släktnamn satts i förbindelse med
något förklenande tillägg; därför bar jag
ock ansetts tillräckligt opartisk för att
utlysa och leda detta möte. Emellertid
finnas vissa gängse uttrvck, som röra
mig såsom medlem av djurens stora
familj. Vem av oss skulle ej känna sig
kränkt av sådana talesätt som dessa:
’hade lever som ett djur’ — ’de äro
sämre än djuren’ — ’hon har förnedrat
sig under djuren’? Mot dylika uttryck
vill jag, liksom alla andra, protestera, ty
med den betydelse människorna inlägga
i dem äro de orättvisa och fullkomligt
oberättigade. Hur lever ett djur? Jo,
såvida ej människor genom dålig
behandling eller annan elakhet eller
okynne eller möjligeu tanklöshet ha gjort oss
annnorlunda beskaffade, än vi äro av
naturen, lever vart djur efter sin art,
efter de lagar som blivit av var
Skapare nedlagda hos oss. Göra
människorna alltid detta? Nog veta vi alla, att
så visst icke är förhållandet. Vihairke
förnedrat oss själva; men alltför ofta ha
människorna utvecklat våra sämre
egenskaper och kvävt de bättre. Därför vilja
vi här avgiva en protest mot våra
herrars, människornas, vana att sålunda
tala illa och nedsättande om oss. Ären
I hågade att deltaga däri?
— Ja, ja visst 1 nkreks, kacklades,
grymtades, bräktes, bölades, kraxades,
jamades och skälldes från alla de närvarande.
Sedan det blivit lugnt igen, återtog Ali:
— Då vi nu alla äro överens om den
allmänna protesten, torde var och en av
de församlade behaga yttra sig
angående de förolämpande uttryck han eller
hon särskildt har att beklaga sig över.
Själv har jag, såsom j*g nyss sade,
ingenting att för min del anföra. Kanske
min kusin vill yttra s;g först, tilläde
han, vändande sig till åsnan.
— Det är ju egentligen inga svårare
saker man förbinder med mitt namn,
yttrade denna, blott en egenskap som
jag då icke rår för, nämligen dumhet,
och så vad man behagar kalla envishet.
Den sistnämnda egenskapen brukar ofta,
när det gäller människor, benämnas
karaktärsfasthet, ståndaktighet o. s. v. Jag
vet ej, varför den hos mig alltid får
namnet envishet. För övrigt finnas så
många dumma och envisa människor i
världen, att jag inte begriper, varför just
jag skall ställas som sinnebild av dem.
Vad nu dumheten särskilt angår, så är
ju detta begrepp ytterst relativt; det är
ej allom givet att vara snillen eller ens
goda huvuden. Man får göra det bästa
av den större och mindre begåvning man
fått, och det är vad jag försöker göra.
Månntro alla människor verkligen göra
detsamma? Jag tillåter mig att tvivla
därpå. Människan har ju fått
ojämförligt större och rikare tillfällen för sin
förståndsutveckling, än fallet är med
mitt släkte. Det kan visserligen ligga
en sanning i det där uttrycket
’sämre än ett djur’, ty vi göra åtminstone,
vad vi kunna och vad man fordrar av
oss, även om detta senare stundom är
mer, än man har rätt till. Jag
protesterar mot den seden, att människor, som
inte fått någon vidare förståndbegåvning
eller som inte vilja använda och
uppodla den de fått, tituleras för åsnor.
(Forts.)
Litet Huvudbry.
Anagrammer.
Av M. Å.
Traur — Gossnamn.
Loof — »
Ekihrn — »
Beab — flicknamn.
Rtay — »
Galeh — »
Ralka — »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
