Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31 (20 nov.) - Drottning Margareta - Kung Valdemar och lilla Margareta. Historisk sägen, upptecknad av J. C. v. Hofsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödsbudet spridde sorg och klagan i de tre
rikena. Drottning Margaretas efterföljare
på tronen förmådde icke genomföra hennes
stora planer, och de tre nordiska rikena
blevo snart åter skilda åt.
I Roskilde gamla domkyrka har
Margareta sitt sista vilorum. Den vackra
gravvården på drottningens sarkofag där, som
länge varit illa medfaren av tidens tand,
har nyligen restaurerats.
––
Kung Valdemar och lilla Margareta
Historisk sägen, upptecknad av J. C. v. Hofsten.
En av Danmarks mäktigaste konungar
var Valdemar Atterdag. Namnet
Valdemar hade han fått i dopet och det hade
före honom burits av hans fräjdade
förfäder, Valdemar den Store och Valdemar
Seier (Segraren), men själv förvärvade
han sig sitt tillnamn, som har en vacker
klang. Det är nu över fem hundra år
sedan han levde.
Efter de första stora Valdemarernas
tid hade för Danmark följt tider av split,
oro och inbördes fäjder, varunder
rov-lystna grannar ryckt till sig bit efter bit
av det gamla riket, och Danmark
hotades med fullständig undergång. Sorgen
över vad som var och fruktan för
framtiden vilade såsom ett mörker över det
danska folket. Då vart Valdemar konung,
och det dröjde ej länge, innan både vän
och fiende fingo känna, att det var en
kraftig hand, som nu styrde landet. Sorg
och fruktan veko, och det vart åter dag
(atter dag) över Danmark. Och därför
fick Valdemar tillnamnet Atterdag.
Men den dagen kom ej såsom en blid
sommardag med idel ljus och värme.
Konung Valdemar var en sträng och
barsk herre. Själv var han villig att
offra liv och blod för sitt land, men så
krävde han också mod, ihärdighet och
offervillig fosterlandskärlek av sitt folk.
Och folket gladdes över sin konungs kraft
och framgång, men såg på samma gång
med bävan och skräck i honom den stränge
herren och husbonden.
Vad sång och sägen har att förtälja
om konung Valdemar Atterdag vittnar
om folkets sinnesstämning i detta
avseende. Så t. ex. har Danmarks allmoge
genom århundraden under mörka och
stormiga nätter trott sig höra konung
Valdemar med sin vilda jakt draga fram
genom luften, dömd att till straff för
sina synder jaga och jagas till domens dag.
En sägen om honom lever dock kvar,
som visar, att också han kunde vara
vänlig och blid.
Han var gift med en tysk prinsessa,
som hette Helvig. Att av den unge,
ståtlige danske konungen väljas till brud
och bliva drottning i Danmark tyckte
prinsessan Helvig var stor ära och lycka.
Men den äran fick hon dyrt betala.
Efter ett par års äktenskap råkade hon
ådraga sig sin kunglige makes vrede.
Huru det gick till är ej så gott att veta,
ty några verkligt historiska uppgifter
finnas ej därom, och skvallerhistorier, om
de än äro 500 år gamla, är det ej lönt
att lyssna till. För oss kan det vara nog
att veta, att hon ej blott blev förskjuten
och skild från hov och ståt och glans,
utan också med sin lilla späda dotter
Margareta skickad till ett avlägset och
dystert slott, där hon hölls fången.
Ar efter år förgick, och för världen
såg det ut, som om konung Valdemar
glömt bort, att han någonsin ägt en gemål
och en dotter.
Hade han någon tid övrig från sina
krigiska bragder och konungsliga värv,
var det hans käraste nöje att draga på
jakt i de stora skogar, som på den tiden
funnos i Danmark. Då kunde han slå
sig lös och vara övermodigt glad och
munter. Men vilket han var, glad eller
allvarsam, vågade ingen av hans
omgivning nämna drottningens namn.
Emellertid hade den lilla späda
Margareta växt upp till en frisk och liflig
liten flicka, som kunde springa omkring
och leka just så som andra barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
