Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33 (4 dec.) - När man är liten. Av Agnes Magnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M**.:
(1912) Arg. XXI.
NAR MflN AR liten.
Av Agnes Magnell. __2IHJ
Allesammans skulle till farbror
klockarens på kalas; mor och far, stora syster
Lena, Axel och Frans.
Det var bara Ture, som skulle stanna
hemma hos mormor och »hjälpa henne
att se efter huset», hade mor sagt, men
när Ture invände, att han bra mycket
hellre ville fara med till Södergården, så
fick ban veia, att han »var alldeles för
litern för att få följa med, då man inte
skulle komma tillbaka förrän sent på
kvällen.
— Någon måste hjälpa mig att hålla
garnhärvan, sade mormor.
Och Ture tyckte nog så mycket om
sin kära mormor och ville gärna hålla
hennes garnhärva, men han hade ändå
svårt att svälja gr A ten — inte bara
därför att han skulle bli hemma utan mest
därför att han »var för liten» att vara
med de andra.
Han klev nu upp på stolen vid fönstret
och tittade envist ut, för att ingen skulle
se, att tårarna ville komma i ögonen, ty
»stora gossar gråter inte», det hade Frans
sagt.
Där kom far uppkörande med kärran
och Pålle. Frans hoppade raskt upp,
och så bar det i väg efter de andra, som
åkte i droskan. — Ack, om jag icke vore
så liten! tänkte Ture.
Nu ropade mormor inifrån
vävkammaren, och Ture sprang dit in och fick
hjälpa henne med garnhärvan.
Det var rött, vackert garn, och mormor
hade redan färdig en liten röd strumpa.
— Nu ska vi nysta upp detta och se,
om det räcker till den andra strumpan
också, sade hon.
— Vem ska’ ha7 dom? frågade Ture.
Mormor svarade, att hon hade så litet
garn, att det endast kunde räcka till
någon mycket liten fot.
— Får väl se vem det blir! sade hon
knipslugt, och Ture tänkte, att nog visste
han vem som menades.
Mormor tyckte, att Ture var riktigt en
duktig hjälp och gav honom en klapp
på kinden.
I detsamma stack Sofi in hufvudet
genom köksdörren, och mormor blev
utkallad.
Ture väntade en stund. Han provade
den röda strumpan på både haud och
fot, men då mormor dröjde, fann han
det litet ensamt i vävkammaren.
Fönsiret stod öppet, och med hjälp av
en pall innanför och gröna gungbrädan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
