- Project Runeberg -  F. S. N.:s Dialoger / VIII. Rövaren. Lek för Hoppets här /
5

[MARC] [MARC] Author: Rosa Invenius, Selma Abrahamsson, Maria Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDA (stiger upp). Men vad är det då?

JOHN. Ro ut med vad du vet, och håll ej in med det!

— Jag tycks ha poetiska anlag.

VENDLA. ja, om pojkarna börjar göra narr, så ids jag

inte berätta.

JOHN. Ej narr vi göra, men bara höra och inte störa.

IDA. Seså, var tyst John! Bry dej inte om pojkarna, utan
berätta bara!

VENDLA. Jo, ser ni, det var så att farbror Fredrik i dag

var hos pappa på kontoret och mamma skicka mej in med
kaffe, eftersom Lovisa var borta. Och pappa och farbror såg
så rysligt allvarsam ut, och så sa’ farbror Fredrik (ser sig
rädd omkring åt alla sidor).

AXEL. Nå, vad sa’ han?

VENDLA. Han sa’ så här: Tänk att vi här i byns skog har
en riktig rövare. — Är det möjligt? sa’ pappa. — Visst är det
så, sa’ farbror, annat kan man ju inte säja. Och stort annat

än en människoätare är han inte heller för–––––––––-och så

sa’ han någonting ännu; men jag blev så rädd att jag var
nära att släppa brickan i golvet; och så skynda’ jag mej ut i
köket för att berätta ät mamma vad jag hört. Men då var hon
inte där. Och i det samma kom ni efter mej till skogen och jag
ville inte då säja någonting, för jag trodde att vi inte sku’
dröja så länge — men nu är jag rädd, och nu vill jag hem —- —-

IDA. Ja, det är nog bäst, att vi går strax. Solen har
bestämt gått ner.

JENNY. Jag tycker att det börjar skymma.

— JOHN. Hör, hör! Det var ju någonting högst intressant
som Vendla berättade. (Ropar). Hallå, hallå! Finns här
någon rövare, så stig fram!

ERIK. Hallå, hallå, finns här någon människoätare, så var
god och kom hit! Här finns sex präktiga paltar.

(Ett hånskratt utanför scenen. Barnen mycket häpna).

ERIK. Vad var det?

IDA. Där ser ni, hur det går, så vilda och dumma som du
och John var. Att våga ropa så hemskt i skogen som ni.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:31:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fsndialog/8/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free