Fänrik Ståls sägner. Med teckningar af A. Malmström / 32 (1886) Author: Johan Ludvig Runeberg With: August Malmström - Tema: War, Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Dufva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man viste på Sven Dufva då. Han hade kämpat ut, han hade kämpat som en man, och striden, den var slut; han tycktes hafva lagt sig nu att hvila på sin lek, väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek. Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an, det var ej någon obekant, det var en välkänd man; men under hjertat, der han låg, var gräset färgadt rödt, hans bröst var träffadt af ett skott, han hade re’n förblödt. »Den kulan visste, hur den tog, det måste erkändt bli», så talte generalen blott, »den visste mer än vi; den lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm, och höll sig till, hvad bättre var, hans ädla, tappra barm.» Och dessa ord, de spriddes se’n i hären vidt och bredt, och alla tyckte öfverallt, att Sandels talat rätt. »Ty visst var tanken», mente man, »hos Dufva knapp till mått; ett dåligt hufvud hade han, men hjertat, det var godt.»

W. MEYER, X. A., xyl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>