Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ringa hop, som vid Kauppila stod
af tusende fiender tryckt,
den hade kämpat med hjeltemod,
men den nalkades nu i flykt.
Den hann generalens batteri,
den störtade honom förbi.
Han rörde sig ej, stolt dröjde han qvar;
som han suttit, satt han ännu
och hans öga var lugnt, och hans panna var klar,
och han sken på sin ädla Bijou,
och han mätte den här, som i segrande lopp
mot hans eldar rusade opp.
Och han såg den komma, den kom helt när,
men på faran ej akt han gaf,
och han söktes af dödar från tusen gevär,
men han tycktes ej veta deraf;
han såg på sitt ur, han bidde sin tid
han satt som i djupaste frid.
Men den kom, den minut, som han väntat, och nu
till sin öfverste sprängde han ned:
»Är det färdigt, ert folk, är det likt sig ännu,
skall det veta att bryta ett led?
Jag har låtit de stormande yfvas; välan,
vräk undan dem nu som en man!»
Det var sagdt, det var nog, det behöfdes ej mer,
det blef fröjd, det blef jublande rop.
Sex hundrade krigare stormade ner
mot den trotsande fiendens hop,
och den vräktes tillbaka, pluton för pluton,
tills den föll nedtrampad vid bron.
Sandels, han kom till sin här i galopp,
der vid stranden den segrande stod.
Då hans hvita Bijou bland lederna lopp,
I sin snöglans purprad med blod,
och genralen med tjusningens eld i sin själ
gladt helsade trupp och befäl;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
