Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle landtvärnsmannens berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska kusten mer och mer försvinna, och den frågan: »skall
jag mera återse den samma?» stod tydligt att läsa på de flestes
ansigten.
Den del af hären, som skulle tåga landvägen, stannade
ännu en tid i ett läger vid Strömstad, hvarefter den bröt upp
mot gränsen, som öfverskreds i trakten af Svinesund.
Norrmännen lågo på andra sidan om en vik; men ingen fick skjuta
på dem. En bro, som blifvit bygd i Strömstad och hitforslad
på 14 båtar, lades öfver sundet, och norrmännen drogo sin väg.
När natten inbröt, gick hären öfver gränsen. Emedan man
trodde, att norskarne härstädes skulle göra allvarsamt motstånd,
hade svenskarne gevären skarpladdade.
Vi, som foro sjöledes, seglade emellertid framåt och
ankommo vid middagstiden till en liten ö, på hvilken en mindre
styrka af fienden var lägrad. När de sågo vår öfvermakt, flydde
de skyndsamt från ön, efterlemnande kläder och åtskilliga
krigsförnödenheter. Vi tillbringade natten, som var mycket regnig,
på ön i närheten af den der varande kyrkan. Ingen fick ofreda
folket i torpen, som lågo kringströdda der omkring.
När vågorna på morgonen började sin kämpalek med
klipporna, afseglade vi med de många, små fartygen, hvilka ibland
roddes, framåt mellan holmarne och ankommo mot qvällen till
Kragerö. En annan del af hären var sysselsatt med
Fredrikshald.
Så randades den 4 och 5 juli 1814.
Vi ämnade tidigt nästa morgon segla inåt Kragerö, för
att, med dimmans hjälp, komma de der liggande »baggarne» på
lifvet, och en hvar af oss beredde sig till strid.
Den nordiska sommarnatten kom och bredde sina lätta
skuggor öfver vikarne och sunden. En liten stund tycktes
mörkret och ljuset strida om herraväldet; men ljuset fick mer
och mer öfverhand, och snart började sjöfåglarne låta höra sina
entoniga läten.
Med den gryende morgonen blef det lif och rörelse på
skeppen, och general Mörner, den gråe gubben, stod på däcket
och utdelade sina befallningar. Under det vi seglade inåt ön,
utanför staden, hvilken icke ännu syntes, emedan dimman låg
ganska tät, fick ingen tala. Sedan vi seglat en stund, kommo
vi in i en vik, som skar djupt in i landet. På bägge sidor
om oss reste sig höga klippor, mot hvilka en och annan våg
började slå, och fåglarne sjöngo från de höga furorna der uppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
