Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furst Nechljudof - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överheten, han är rädd, man skulle kunna säga, som
ett litet barn. Hur skall han kunna gå som
änkling? Tänk på oss, du vår välgörare, upprepade hon
och ville tydligen därigenom utplåna det dåliga
intryck, som hennes skällsord förut kunnat ha på
godsägaren. — Välgörare, ers nåd, fortsatte hon
med tillitsfull, viskande röst. — Jag har funderat
och funderat, men jag kan inte bli klok på, varför
han är sådan. Det är alldeles, som om onda
människor hade förstört honom.
Hon teg ett litet grand.
— Om man blott kunde finna en människa, så
skulle han kunna botas.
— Vad du pratar för strunt, Arina! Hur kan
man förstöra en människa?
— Så kan man förstöra en människa, far, att hon
i evighet inte blir människa mer. Finns det få
dåliga människor i världen? Av elakhet tar en sådan
en näve jord från ens fotspår... eller något i den
stilen... och man blir aldrig i livet människa mer.
Hur lätt är inte en sådan synd begången! Jag
tänker för mig själv: skall jag inte gå till den gamle
Dunduk, som bor i Vorobjofka. Han känner till
alla möjliga ord och örter. Han förstår sig på att
göra en bra igen. Han låter vatten rinna från
korset.[1] Hjälper inte månne han? sade gumman. —
Kanske kan han bota honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
