Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ja, kvinnorna, de ha då själva fan i kroppen”,
sade Jeroschka fundersamt. ”Men vad kunde det
vara för en kosack?”
”Det kunde jag inte se.”
”Nå, hade han inte fjäder i mössan? En vit?”
”Jo!”
”Och en röd jacka, som du?”
”Nej, längre.”
”Det var han!” Jeroschka gapskrattade. ”Det
var han, min Marka. Det var ju Lukaschka, jag
kallar honom Marka på skämt. Det var han själv; det
tycker jag om, sådan var jag själv, far lille. Ibland
sov min skatt hos sin mor eller tillsammans med en
flicka, men jag kröp till henne ändå. Modern var
ett odjur, som inte kunde tåla mig. Ibland låg
flickan högt uppe i huset. Jag kom dit ibland med min
vän Girtschik, ställde mig under fönstret, steg upp
på hans axlar, lyfte ur fönstret, kröp in och trevade
mig omkring. Hon låg på en bänk och sov. En
gång, då jag väckte henne kände hon ej strax igen
mig, blev rädd och skrek till: ”Vem där?” Men jag
tordes inte tala. Modern rörde på sig. Då tog jag min
mössa och lade över hennes ansikte, hon kände strax
igen den på brämet och sprang upp. På den tiden
fattades det mig ingenting, flickorna gåvo mig
grädde, vindruvor och allt möjligt”, tillade Jeroschka
med en praktisk återblick på saken. ”Och hon var
inte den enda! Det var ett liv 1”
”Men nu då?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
