Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andre Lukaschka. Lukaschka satt något vänd åt
sidan på sin vackra, bruna kabardinerhäst, som
kastade huvudet tillbaka och skakade på sin glänsande
man. Lukaschkas utrustning vittnade om, att han
icke kom från närbelägen eller vänligt sinnad ort.
Geväret hängde i sitt fodral och pistolerna vid hans
rygg; kappan var hoprullad och fäst vid sadeln.
Man kunde se på hans stolta hållning och det sätt,
varpå han med ridpiskan sakta smällde mot hästens
länd, men ännu mera på hans glänsande, mörka
ögon, huru medveten han var om sin ungdomliga
styrka och vilken självtillit han ägde. Hans blickar
tycktes säga: ”Har ni någonsin sett en så käck
ryttare?” Den präktiga hästen med sin silverbeslagna
mundering, vapnen och den vackra kosacken själv
väckte allmän uppmärksamhet. Den lille, magre
Nar-rarka var vida sämre klädd än Lukaschka. Då
Lukaschka red förbi de gamlas grupp, höll han inne
sin häst; lyfte på sin vita, knollriga skinnmössa
och hälsade.
”Har du tagit många nogajhästar?” frågade en
liten gubbe med vresig, dyster min.
”Kanske du har räknat dem, eftersom du frågar,
farbror?” svarade Lukaschka och vände sig bort.
”Du tar väl den där pojken med dig för intet?”
sade gubben ännu vresigare.
”Ser man på, han vet allt, den satan”, sade
Lukaschka för sig själv och såg betänksam ut. Men
då han fick se kosackflickorna i ett hörn på torget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
