Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXXIX.
Det var sena kvällen, då Olenin lämnade Belezki
jämte Marjanka och Ustjenka. Flickornas vita
halsdukar lyste på den mörka gatan. Allt var stilla,
ingenstädes syntes ljussken, man hörde blott de
hemvändande flickornas steg. Olenins hjärta slog
hastigt, hans heta ansikte uppfriskades i den svalkande
luften. Han såg upp mot himlen och sedan tillbaka
till det hus, som han nyss hade lämnat. Ljusen
slocknade där efter hand; han såg därpå åter på
de unga flickornas skuggor på vägen. Det pinade
honom att vara ensam, han kände sig så lycklig.
”Vad går det åt dig. Man kan se oss”, sade
Ustjenka.
”Det gör ingenting!”
Olenin närmade sig Marjanka. Han tog henne
i sina armar; hon gjorde intet motstånd.
”Ni skulle inte kyssas”, sade Ustjenka. ”Gift dig
med henne, se’n kan du kyssa henne, så mycket du
vill, men låt bli nu.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
