Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna - XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållsort. Slutligen träffade man vid en brunn
tvenne trasiga nogaj kvinnor, som i korgar, vilka de
buro på ryggen, samlade gödsel till bränsle. Fänriken
ställde några frågor till dem, men de förstodo
honom illa, då han icke kunde tala deras språk, och
de sågo förskrämda på varandra.
Lukaschka red då fram och hälsade dem glatt på
deras vanliga sätt, varöver kvinnorna tycktes bli
glada och svarade förtroendefullt på hans tilltal.
”Ai, ai, kop abrek”, sade de i jämmerlig ton.
Olenin förstod att de därmed ville säga, att det var
många abreker och som han aldrig hade varit med
om något dylikt, och blott genom Jeroschkas
berättelser hade någon kännedom därom, ville han icke
bliva efter kosackerna, utan vara med och se allt.
Han sökte ställa sig på vänskaplig fot med
kosackerna, såg på allt, lyssnade till allt och gjorde sina
iakttagelser. Han hade med sig sabel och ett
laddat gevär, men beslöt dock, när han märkte, att
kosackerna undveko honom, att icke taga del i
anfallet, så mycket mera, som han redan enligt sin
egen mening visat sin tapperhet under expeditionen,
men huvudsakligast emedan han nu var lycklig.
Plötsligt hördes långt borta knallen av ett skott.
Fänriken blev orolig och började göra
befallningar, hur kosackerna skulle dela sig och från vilken
sida, de skulle närma sig fienden. Men det var
tydligt, att kosackerna inte alls brydde sig om hans
anordningar, de hörde blott på Lukaschka och sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
