Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träde till instruktionsskolan för exercis såväl till fot som till häst.
Min debut var ej lysande, främst på grund af min bristande
språkkännedom. Då sergeanten-ridinstruktören satte mig i spetsen för
ett dussin oöfvade rekryter, gick det hela snart sönder, enär jag
ej alls förstod hans kommandoord. Förgäfves skrek och hotade
den stackars sergeanten. Mitt enda svar var att höja på axlarna
och säga: »nichts verstehen». Då jag sedan fick rida i köen i
stället för i téten, såg jag, hur de andra gjorde, samt lärde mig
småningom känna kommandotermerna, och efter en tre veckor
förstod jag tillräckligt för att kunna följa med ridexercisen. Hvad
som härvid mest roade mig var ridten i det fria, då vi alla voro
iklädda skinnbyxor och halfstöflar samt redo utan stigbyglar.
Ingenting var så lustigt som att se rekryterna, då sergeanten smällde
med piskan, förlora balansen och fatta hästen om manken, under
det instruktören svärjande löpte efter dem. Under rasterna tog
jag min skissbok ur fickan och ritade af kamraterna, hvilket tycktes
roa dem och förskaffade mig sympatier; man kallade mig allmänt
vid regementet »schweizaren».
Jag gjorde nu äfven bekantskap med några unga män af min ålder
bland officersaspiranterna; de voro för det mesta fattiga
adels-ynglingar, som ej hade stort annat än sin lilla lön att lefva af.
Jag betraktades af dem nästan som en Croesus med mina 300
rdr om året hemifrån. Mitt rum kostade mig 5 rdr i månaden,
min kalfaktor 3 d:o, och maten erhölls gratis från regementsköket.
Denna senare var riklig men föga omväxlande, ärter och fläsk,
sill och potatis, soppa och buljongskött, och till kvällsmat alltid
gröt och mjölk. Öfningarna i fria luften gåfvo emellertid frisk
aptit, det var endast det mörka, tunga och sura brödet, som jag
aldrig kunde riktigt med.
Denna hvardagsdiet afbröts då och då till följd af bjudningar
i grannskapet och släktingars besök i staden. En morgon erhöll
jag sålunda en biljett från hotellet, som meddelade, att en
gammal väninna till min mor önskade träffa mig. En äldre dam med
stora drag mottog mig här med talrika ömhetsbetygelser under
utropet: »Jag är Ebba Sparre! Förgäfves letade jag i mitt minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
