Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ 18 7 -
körande de fyra kolsvarta hästarna i sina rika sorgmunderingar,
spända för den tomma likvagnen.
Järnvägståget stannade vid Riddarholmen, hvarifrån officerarne
med kung Oscars tillstånd buro sin älskade monarks kvarlefvor
till Kungl. slottet, där kistan nedsattes i Nordstjärneordens sal.
Drottningarna och prinsessorna jämte svit inväntade här densamma,
alla iklädda djup sorgdräkt.
Dagen därpå infann jag mig hos kungen, som mottog mig med
en vänlig omfamning och ånyo tackade mig. »Jag har
ingenting att förebrå dig», sade H. M., »du har alltid i dina bref sagt
mig sanningen, sådan du såg den; däremot är jag missnöjd med
läkarne, hvilka borde hafva underrättat mig förut, så att jag
hunnit fram i tillräckligt god tid för att kunna taga farväl af min
bror.» Jag försäkrade H. M., att läkarne liksom vi andra af
uppvaktningen blifvit öfverraskade af den hastighet, hvarmed döden
inträffat, samt att dessa herrar ända till dagen före dödsfallet trott,
att de skulle kunna föra den sjuke till Ulriksdal. Kung Oscar
lät ej öfvertygad. — »Jag har», yttrade han, »låtit taga kopior
af alla telegram, och jag vill veta, hvar felet ligger!»
Detta febrila nit synes mig mera härröra från ledsnaden
öfver att hafva gått miste om ett tillfälle att kunna inviga sin
regering med en anslående scen och inför allmänheten
rentvå sig från hvarje misstanke för liknöjdhet än från verklig
saknad öfver att ej hafva varit närvarande vid dödslägret. Sedan
lång tid tillbaka voro de broderliga känslorna emellan företrädare
och efterträdare ganska kyliga; grunden härtill bör sökas i
olikheten i deras skaplynnen samt i ett visst ömsesidigt misstroende.
För egen del är jag öfvertygad om, och hans egna uttalanden
på dödsbädden bekräfta min uppfattning, att Carl XV dog,
såsom han själf önskade det, omgifven af sina tillgifna vänner samt
utan allt slags ståt, och att han ingen enda gång saknade sin
broders eller statsrådens närvaro under sina sista stunder. Hans
lifliga åstundan var att få sluta sina dagar på Ulriksdal och att få göra
det där likasom i Malmö utan alla ceremonier. Kort innan vi
lämnade Aachen, hade jag medelst telegram från prins Oscar erhållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
