Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på iakttagelser, att alla barn voro änglar och att de
därför voro alldeles särskildt eftersökta på en viss annan
plats, där det fanns större utsikter för änglar. Mitt
tal om andar måtte ha oroat detta dåraktigt ömma
hjärta och uppfyllt det med en obestämd ängslan,
som troligen varade både den natten och många
följande.
Efter detta hände det ofta, att jag såg upp och fann
min mors ögon fästa på mig med ett uttryck af oro.
Särskildt iakttog hon mig under måltiderna, och vid
dessa tillfällen började hennes ansikte ljusna, allt
eftersom måltiden framskred.
En gång hörde jag henne under en middag hviska
till min far (barn äro nämligen inte fullt så döfva
som äldre människor tro): »Han tycks ju ha god aptit».
»Aptit!» utbrast min far. »Om han dör af något,
så blir det säkert däraf att han förätit sig.»
Min lilla mamma blef nu efter hand litet mindre
orolig, och allt eftersom tiden led, började hon hoppas,
att mina bröder änglarna kanske skulle samtycka till
att vara mig förutan ännu en liten tid. Och hvad mig
själf beträffar lade jag så småningom bort att fantisera
om andar och blef en fullvuxen människa, hvilken
upphörde att tro vare sig på spöken eller på många andra
saker, hvilka kanske skulle varit nyttiga som barlast
i lifvets farkost.
Emellertid blef jag häromdagen lifligt påmind
om den där smutsiga, gamla kyrkogården med dess
andeväsen, ty det föreföll mig, som om jag själf vore
en ande, hvilken gled genom de tysta gator, där jag
en gång vandrat med snabba steg och hjärtat uppfylldt
af förtröstan och lefnadslust.
Då jag letade i en länge oöppnad låda, kom jag
nämligen af en händelse att få tag i ett dammigt
manuskript, på hvars bruna pappersomslag stod
skrifvet: »Fyra man om en bok.» Doften från länge
sedan svunna dagar uppsteg från dessa tummade blad,
och då boken låg där uppslagen framför mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
