Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 -r
Hon skrattade helt gladt (jag var just inne i rummet).
Ja, låt oss slå vad,’ sade hon, ’men du kommer alldeles
säkert att förlora. Jag hinner nog upp först, ocli då
skall jag komma och hälsa på dig’.
Hennes skratt var så gladt, och hennes röst ljöd
så mycket starkare än förut, att jag verkligen började
tro, att hennes sjukdom tagit en vändning till det bättre,
och när jag kom fram till henne och fann hennes kudde
våt af tårar, kunde jag rakt inte förstå, huru det hängde
ihop.
’Hvad står på?’ frågade jag. ’Ni var ju så glad
för ett ögonblick sedan’.
’Ack, stackars Jack,’ klagade hon, i det hennes små
afmagrade fingrar plockade på täcket. ’Stackars Jack,
det skall krossa hans hjärta.’
Det tjänade ingenting till att motsäga henne. Det
kommer alltid ett ögonblick, då någonting säger
patienten allt hvad man själf vet om fallet, och då kunna
doktorn och sköterskan gärna spara sina tröstegrunder
åt dem, som kunna lia mera nytta däraf. Det enda,
som nu skulle kunnat skänka henne någon tröst, hade
varit vissheten om att han skulle glömma henne ocli
bli lycklig utan henne. Jag förstod detta, och jag
försökte att säga något i den vägen, men jag kunde
omöjligt få orden öfver mina läppar, och hon skulle inte
heller ha trott mig, om jag sagt det.
Allt hvad jag kunde göra var därför att återvända
till det andra rummet och säga honom, att lion måste
sofva ocli att han icke finge ropa på henne, förrän jag
gaf honom tillstånd.
Hon låg mycket stilla hela dagen. Doktorn kom
vid vanlig tid och såg på henne. Han klappade hennes
hand och kastade en blick på den orörda maten, som
stod på ett bord bredvid sängen.
’Jag skulle inte plåga henne i onödan, syster’, sade
han helt lugnt. Och jag förstod honom.
Framemot aftonen öppnade hon sina ögon och vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
