Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vid den heliga grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resa till Bordeaux, svarade Julius endast med en likgiltig gest.
Han hade andra sorger. I morse hade han fått ett
brev från Margarete, som endast bestod av två rader:
en underrättelse om, att hon genast skulle resa bort med
sin mor, ett kort farväl och ingenting mera. Paniken
kom många att glömma sina känslor och skilde till och
med sedan länge förenade människor. Men det var
ju icke alls likt Margarete att vara rådlös och fly. Det
motsvarade icke hennes karaktär. Julius blev mycket
oroad av brevets korthet; varför sade hon icke varthän
hon tänkte resa>
Denna eftermiddag gjorde han något, som hon hitintills
alltid förbjudit. Han gick till det hus, där hon
bodde, och försökte genom ett långt samtal med
portvaktsfrun få reda på något om saken. Den vänliga
kvinnan kunde vid detta tillfälle giva sin pratsjuka fritt
lopp. Damen på andra våningen – det var Margaretes
mor – hade som sista person lämnat huset, fastän
hon sedan sin sons avresa varit sjuk. Dagen innan hade
de rest, utan att säga varthän. Portvaktsfrun visste
endast, att de liksom alla andra förmögna personer
tagit tåget på station d’Orsay.
Till dessa upplysningar tillfogade hon det obestämda
meddelandet att dottern varit mycket orolig över någon
nyhet, som hon fått från fronten. Någon av familjen
hade blivit sårad. Kanske var det hennes bror, men
portvaktsfrun visste det icke så noga. Det förspordes
ju så många nyheter, så man visste icke, vad man skulle
rätta sig efter. Även hon hade sin man i armén och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
